Hej!
Tack för ert svar. https://soctanter.malmo.se/fraga/8776
Det är ett intressant citat ni tar upp från lagstiftningen Socialtjänstlagen. 4 kap 1 §, att den enskilde “genom biståndet [skall] tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.”
Vad betyder det där "Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv." Vad syftar det på?
Hur stärker man någons möjlighet att leva ett självständigt liv? Och är det ett självständigt gott liv, eller ett självständigt ensamt och hårt liv man menar ska stärkas?
Ni föreslår att man själv ska ta kontakt med sin socialsekreterare för att "begära att få träffa hen". Men borde det inte alltid ingå som en standard att få träffa en socialsekreterare för att kunna bygga upp ett ömsesidigt förtroende, där socialsekreteraren har tid och fokus att fråga efter sådant som är väsentligt för att kunna göra en individuell adekvat bedömning?
Jag håller med om att vi i stort har en bra lagstiftning, men hänger lagtext och praxis ihop idag? Jag menar, idag tar väl socialtjänsten hand om betydligt fler människor, än när lagtexten kom till? Och de praktiska förutsättningarna för att kunna genomföra detta goda arbete som är lagstiftningens intention har väl ändrats hel del?
Det kan inte var rätt att klienten - som kanske är rädd, orolig och har många svårigheter - själv ska behöva kontakta sin socialsekreterare flera gånger för att få till ett möte? Det ansvaret borde väl ligga på myndigheten?