Tack för ert svar. https://soctanter.malmo.se/fraga/8770
Vill också tillägga att förutom att man kanske inte vågar eller vill berätta allt viktigt, eller att man inte hittar någon ruta att skriva det på blanketten, så kan det ju också vara så att man inte förstår vilket innehåll som är menat att rymmas på de olika posterna i en blankett, och att man därför missar att skriva ner det.
Det kan även vara så att man helt enkelt inte vet vad som är relevant att ta upp i sin ansökan om ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd. Att man inte vet vilka utgifter eller omständigheter som kan vara avgörande att berätta om, för att man ska få det ekonomiska stöd som den enskilda personen har rätt till.
Ja, det kan finnas många olika orsaker till att man inte berättar allt väsentligt. Om socialsekreteraren då inte frågar efter det så kommer det aldrig upp på bordet, och kan inte tas med i bedömningen.
Det händer säkert många gånger, eftersom "vanliga" människor inte vet exakt vad som kan vara värt att berätta.
Och då blir det ju svårt för handläggaren att göra en adekvat individuell bedömning.
Jag ville bara lägga till dessa bitar, men det viktigaste är nog min förra fråga om hur man kan skapa förutsättning i tid och tillit, för att personen ska våga öppna sig och kunna berätta om väsentliga saker, som behövs i underlaget för bedömningen av ansökan om ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd?
Det låter som sagt bra med en individuell - individanpassad - bedömning, men finns förutsättningarna för detta inom socialtjänsten, idag?