LVU i praktiken, följdfråga

Tack för ett värdefullt svar https://soctanter.malmo.se/fraga/8382 Och länken till förvaltningsrättens arbete med LVU som ni bifogade.

När jag frågade om hur Socialtjänsten säkerställer att handläggaren och barnet/ungdomen och vårdnadshavarna förstår varandra tänkte jag inte i första hand på de olika språk vi talar, utan främst på de olika sammanhang och erfarenheter vi har som gör att man lätt går om varandra i kommunikationen.

Det finns ju ett "fackspråk" på varje arbetsplats, som ska möta barnets/ungdomens och föräldrarnas språk och erfarenheter. Och tvärt om: föräldrarna och barnen/ungdomarna kanske har tankar, erfarenheter och resurser som socialtjänsten inte känner till, och som det kan vara svårt att sätta ord på. Hur gör Socialtjänsten för att säkerställa att man verkligen förstår varandra, från båda håll?

En annan sak jag tänker på är maktobalansen. De som kommer till Socialtjänsten i en LVU-situation känner sig säkert ifrågasatta, rädda och i underläge. Då blir det ju väldigt svårt att höra av sig till socialsekreteraren igen och fråga efter vad en text betyder, eller vad något som handläggaren sa innebär. Det funkar nog inte så i verkligheten?

Jag tänker mig att handläggaren behöver vara mer aktiv än så, och verkligen ge plats för mötet, och verkligen varje gång - inte bara vissa gånger - dubbelkolla att man verkligen förstått varandra?

Finns det tid och resurser till det, inom socialtjänsten?

Fundersam
2021-10-18 21:52

Hej!

Tack för ditt svar på tidigare ställd fråga där svaret du fick väckte nya frågor hos dig.

Vad jag förstår som din huvudsakliga frågeställning är hur det går att säkerställa att barn och vårdnadshavare har förstått informationen som socialsekreterare lämnar, både muntligt och skriftligt, samt om det finns tillräckliga resurser inom socialtjänsten för att säkerställa detta.

Enligt Socialtjänstlag kap. 11 § 6 framgår bland annat att den enskilde i kontakten med socialtjänsten “bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas”.

Utifrån dina frågor kan det även vara relevant att titta på Socialtjänstlag kap. 11 § 10 där det framgår att ett barn har rätt att få den information som är relevant och att barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter som rör barnet.

Enligt Förvaltningslag §25 har myndigheter ett kommuniceringskrav vilket innebär att innan beslut fattas så ska en myndighet underrätta den som är part om det material som är av betydelse samt att parten ska ges tillfälle att yttra sig över materialet innan beslut fattas.

Sammantaget kan det kortas ner till att socialtjänsten enligt lag måste se till att:

de barn som är aktuella inom socialtjänsten har rätt att få den information som barnet behöver

barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter

Socialtjänsten som myndighet har skyldighet att låta berörda parter få yttra sig om innehållet i utredning innan beslut fattas. Vem som är berörd part varierar från ärende till ärende men generellt sett i barnärenden är det barnet självt samt barnets vårdnadshavare.

Ovanstående är alltså lagstadgat och måste därför följas. Det är kommunen som ansvarar för att socialtjänsten ska ha tillräckliga resurser för att tillämpa lagen.

Är det så att en klient inte upplever att dessa lagar följs kan kontakt tas med handläggarens chef alternativt kontakta IVO (inspektionen för vård och omsorg).

Förhoppningsvis gav detta dig lite mer klarhet i dina funderingar.

Vänligen
Soctanterna