Hej!
Man blir verkligen beklämd när man läser den här frågan och det här svaret: https://soctanter.malmo.se/fraga/5500
"Rent faktiskt så har du beviljats 799 kr för inköp av soffa och om dina föräldrar eller vänner vill ge dig pengar så ska dessa medel i första hand användas för dina löpande utgifter och inte för att köpa en dyrare soffa.
Det kan ju vara så, som personen antyder, att pengarna är villkorade. Ingen soffa, inga pengar från vännen/föräldern.
Ska man då inte få kunna köpa en soffa som kanske håller längre och ger mera? En soffa som man trivs med kan ju öka en människas livskvalitet, bidra till ökad självkänsla, att man vågar bjuda hem vänner, att man känner sig trygg, att man känner att man har mandat att göra egna val, att man kan vara ett handlande subjekt som kan styra över sitt liv.
Allt detta är oerhört viktiga bitar, som behövs för att en människa ska kunna resa sig, tillfriskna, skapa kontakter med arbetsgivare, kunna förmedla trygghet och kompetens när man söker jobb, och lyckas få en anställning.
Om ens privata nätverk vill lägga till pengar för att kunna bidra till detta, ska man då behöva tacka nej till det? Det verkar inte rimligt. Intentionen med sociallagstiftningen är ju:
"1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
ekonomiska och sociala trygghet,
jämlikhet i levnadsvillkor,
aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet."
Att neka någon att få hjälp att köpa en soffa som kan ge så mycket till både självkänsla och livskvalitet verkar kontraproduktivt?