Hur långt kan jag gå?

Hej!
Jag har nyss fyllt 18 år och har under flera år mått dåligt av olika anledningar. Sedan jag var 12 år gammal har jag haft ett självskadebeteende fram och tillbaka, det vill säga har jag ”slutat” men alltid börjat igen. Jag har det senaste året fått samma typ av känsla, typ som ett ”begär”, för mina grövre tankar och tycker nu det är både obehagligt och jobbigt. Jag vill därför söka hjälp hos kuratorn på gymnasiet jag går på men vet inte hur mycket jag kan berätta utan att få hela situationen att låta ”överdriven”. Kan de göra orosanmälningar även om jag är över 18 år? Räcker det att jag berättar om mitt självskadebeteende för dem att orosanmäla? Om de skulle ske en orosanmälning, får mina föräldrar reda på något? Jag vill verkligen inte göra en stor grej av de hela, men senaste gången jag fick sånna grova tankar låg jag typ förlamad i min säng en hel helg. Jag vill verkligen söka hjälp men som sagt, hur mycket kan jag berätta?

Nyss arton
2023-06-04 00:00

Hej!

Det låter som att du i perioder lider av ditt självskadebeteende som du haft under några år.

Kuratorn på gymnasiet kan vara ett bra stöd för dig och har dessutom erfarenhet av att ha träffat ungdomar i liknande situation som du. Professionella har inte skyldighet att göra orosanmälningar enligt lag på ungdomar över 18 år men de har möjlighet att anmäla oro. Om detta skulle vara fallet så kommer inte dina föräldrar att få information om detta eftersom du fyllt 18 och då är myndig och det då råder tystnadsplikt gentemot föräldrarna. Men i första hand kommer kuratorn sannolikt att prata med dig om vad du behöver för stöd och komma överens om vilka kontakter ni ska ta för att du ska få hjälp. Desto mer öppen du är om din situation desto bättre förutsättningar finns för att kunna hjälpa dig på rätt sätt.

Hoppas att du känner dig trygg med att prata med kuratorn och att du blir nöjd med det stöd och hjälp som finns.

Vänligen
Soctanterna