Hej,
Min dotter som bor växelvis med mig och sin pappa har mått dåligt mycket. Har adhd, social fobi och OCD samt är särbegåvad. Vid ett samtal på BUP säger hon att jag misshandlat henne (stämmer ej) och psykologen gjorde då såklart en orosanmälan och informerade om detta.
Min första fråga är nu om denna orosanmälan även kommer att omfatta dem i min ”nya familj”? Det vill säga min nuvarande sambo/dotterns bonuspappa och dotterns halvbror på 3,5 år. Kort sagt omfattas även sonen och sambon om det hela leder till en utredning och polisanmälan om hon ej tar tillbaka sina anklagelser?
Kan tillägga att jag och hennes pappa är mkt goda vänner och bra samarbete och dottern tycker väldigt bra om sin bonuspappa. Jag mår mycket dåligt över detta, blev ”på rutin”orosanmäld när dottern var 5 år och jag lade in mig på psyk pga. en akut stressreaktion, ingen utredning inleddes. Samma sak hände när sonen föddes. Detta då det var en mardrömslik förlossning på 68 h utan mat och sömn som slutade i ett akut kejsarsnitt samt att sonen fick en allvarlig överdos av allt morfin jag fick och fick återupplivas. Psykologen/psykiatrikern på sjukhuset besökte mig efteråt och bedömde att jag var vid mina sinnes bruk men trött. Dock gjorde en av de 12 (!) barnmorskor som kombiversion gick en orosanmälan då hon tyckte jag var uppvarvade (!) Nästan skrattretande. Jag fick ett trauma av detta och för att slippa kriga så gick vi med på en frivillig insats i form av en föräldrarstödjare som avlastade då jag var i både fysiskt och psykiskt dåligt skick en period efter. Jag känner inte att jag blivit behandlad väl och att de socionomer jag mött har alldeles för låg kompetens när det kommer till ex. min dotters utmaningar.
Jag har bett psykologen på BUP delta i det som nu kommer efter denna sista orosanmälan som hon kundens mån av tid men jag är bara så less på allt.
Funderar redan nu på att, innan ngn sskr. hör av sig, att anlita en specialiserad jurist eller ombud för att slippa lida mer skada som i förlängningen skadar mina barn. Detta då jag inte klarar av fler alltför oerfarna eller inkompetenta sskr. när det egentligen är BUP som borde utreda detta och sedan briefa socialtjänsten eller iaf samverka i ärendet! Det är så viktigt för jag vill inte att min dotter och alla vi runtomkring skall lida mer än nödvändigt.
Jag tror BUP har kompetensen och kan föreslå rätt stöd eftersom dotterns problematik är svår att förstå för ngn. utan specialistkompetens. Till och med psykologen sa att ett barn med den kombinationen av olika svårigheter kan vara mycket manipulativa och även skapa falska minnen, som exempelvis att jag slagit henne.
Mvh, uppgiven mamma