Jag har på min utbildning fått i uppgift att genomföra en interventionsplan till ett case.
I mitt case finns en medelålders kvinna med tre barn (alla under 10), hon är separerad från pappan pga våld/missbruk. Det finns en plan på att barnen träffar pappan en gång varannan vecka, detta tenderar att inte bli av pga att barnen inte vill eller att pappan ställer in. Mamman uppges inte ha något nätverk utan vill gärna vända sig till pappan men tror det kommer göra mer skada än nytta, hon litar inte heller på att han är nykter. Vilka rättigheter har mamman till ensam vårdnad? Barnen är mestadels hos henne och ingen kontinuitet existerar i kontakten med pappa.
Vidare verkar mamma vara otroligt trött och orkeslös, hög frånvaro från arbetet och samtal med företagshälsovården har skett pga detta. Hon har en dyr lägenhet och låg lön. Bostadsbidrag är beviljat och trots detta verkar ekonomin precis gå runt.
Barnen har problematik skolan och insats är tillsatt till ett av barnen. Däremot har ett av barnen mer sociala svårigheter och tenderar att bli utåtagerande.
Jag undrar nu vad som i situationen blir mest relevant för familjen, vad kan göras här och nu? Jag har tänkt ta mig an rollen som en socialsekreterare på barn och familj. Vad kan erbjudas till familjen i förhållande till deras behov? Jag kan tänka mig att mamman troligen inte bearbetat saker och absolut behöver avlastning, men pappan är troligen inte en lämplig person.