Det är 6 år sedan mitt ex och jag separerade efter flera år av psykisk misshandel. Kulmen var när han fysiskt gav sig på mig inför ögonen på vår son, då 7 år gammal. Vi har sedan dess haft flera förhandlingar i tingsrätten vilket mynnat ut i domar. Mitt ex är enormt manipulativ, ljuger och projicerar. Han anlitade och betalade en psykolog som gjorde en lång utredning som säger att jag är en psykisk barnmisshandlare utefter hennes tolkningar av socialtjänstens alla utredningar samt intervju med mitt ex och hans två vuxna barn. En betald och partisk utredning gjord av en psykolog som har uteslutits ur psykologförbundet. Han anlitade psykologen efter att han ej godtog Familjerättens utredning (rekommendation) till tingsrätten. Jag har genom skriftliga och muntliga bevis påvisat lögner som mitt ex har skrivit i bl a sina stämningsansökningar. Soc i den kommunen jag bor i tar mitt ex:s parti - de köper hans ständiga lögner trots att jag har skickat bevis till dem som de vägrar ta del av - och skriver orosanmälan över mitt agerande och hotar med LOU trots att referenser från skola, tränare m fl säger att sonen fungerar normalt i alla situationer. De har även jagat sonen i skolan för att få prata med honom och de läser t o m den av mitt ex köpta psykologutredningen i s f utredningen gjord av Familjerätten i grannkommunen (soc i min kommun ansåg att de inte hade resurser för ytterligare en utredning) som menade på att sonen inte skall tvingas till umgänge. Vår son har levt i en vårdnadstvist med hot om vite, enskild vårdnad, umgängessabotage, fysiskt och psykiskt våld, blivit tvingad till umgänge mot sin vilja m m under mer än hälften av sitt liv (han är nu 13 år). Mitt ex fortsätter med sitt maktutövande mot oss, manipulerar, ljuger och projicerar. Sonen totalvägrar sedan 2,5 år att ha umgänge med sin pappa. Jag har under årens lopp initierat umgänge med umgängesstödjare, samarbetssamtal, medlare, familjerådgivning, psykologmöten, familjebehandling m m för att mitt ex och sonen skall närma sig varandra. Under våra sex år som separerade har mitt ex nekat sonen sjukvård (psykolog, kurator, läkarvård) som gjort att jag m h a vården och skolan har fått gå omvägar för att få hjälp till sonen när han har mått som sämst både psykiskt och fysiskt. Mitt ex har nekat samarbete kring skolan när sonen vägrade att gå till skolan ett tag p g a att överlämnandet enligt dom skulle ske i skolan. Nu nekar mitt ex att skriva under passansökan med motiveringen att han är rädd för att jag skall fly utomlands med sonen. Han nekar även sonen bankid och swish. Under årens lopp har han vid flertal tillfällen nekat socialtjänsten att träffa sonen, inte betalat underhåll så jag har fått söka underhållsstöd hos Försäkringskassan tre gånger, inte deltagit på utvecklingssamtal och föräldramöte i skolan m m. Min undran är om detta är tillräcklig grund (ekonomi, sjukvård, skola, pass och lögner) för att ansöka om enskild vårdnad? Om så är fallet så undrar jag om vi behöver börja på ny kula med socialtjänsten och utredningar m m? Tacksam för återkoppling.