Jag har en granne som skilde sig för ett tag sedan som bor själv med sin dotter som är 7 år. Det ska tilläggas att vi bor radhus, dom bor sidan om oss och mamman har hela vårdnaden, Hon går i första klass tillsammans med min son som ochså är 7 år, dom brukar leka tillsammans. Det började i September med att tösen en Fredagskväll ringde på hos oss. Hon sa att hon var lite rädd nu när det var mörkt, är inte mamma hemma frågade jag, nej hon skulle gå ut fick jag svar. Jag var ensam hemma maken var och jagade med kompisar. Så jag tog min son och gick hem till henne, har du fått mat frågade jag nej svarade hon mamma sa att jag skulle värma något. Jag hjälpte henne att packa lite rena kläder och underkläder samt pyjamas. Vet om det finns någon nyckel frågade jag hon visade ett skåp jag hittade en extra nyckel. Du får sova hos oss sa jag, så ska vi äta lite. Jag skriver ett brev till din mamma om att du sover hos oss sa jag. på Lördagen framåt 14,00 ringde det på dörren det var hennes mamma, hon undrade vad jag tagit mig för friheter, jag svarade att det är totalt oansvarigt att lämna tösen ensam hemma, samt att hon hade brustit i sitt föräldraansvar. Hon sa att det finns ingen lag som säger att hon inte får lämna sin dotter ensam. Jag svarade att hon har ett ansvar att ge sin dotter en trygg och säker hemmiljö. Det har hänt ett flertal gånger väldigt ofta tycker jag. Jag har sagt till tösen att hon är välkommen till oss när mamma är borta så länge. Jag har pratat med tösen och hon säger att mamma ofta är full när hon kommer hem, ibland har hon någon man med sig hem. Nu undrar jag om jag gör en anmälan till socialtjänsten om detta, vilka möjligheter har socialtjänsten att ingripa? Jag tycker personligen att det är bedrövligt att lämna en 7 åring ensam hemma så länge. När dom är 13 år kan man köra och handla snabbt om barnen är ensamma hemma . Tidigast vid 18 år anser jag att dom ska vara ensamma hemma på natten. Man är faktiskt ansvarig för sina barn tills dom är 18 år. Jag hjälper gärna tösen och ger henne mat och låter henne sova över. Men det är nu dags för hennes mamma att antingen skärpa till sig, eller avsäga sig vårdnaden om sin dotter som jag ser det. Hon kommer att förstå att det är jag som har anmält henne. Men det kan jag ta, jag har redan haft flera duster om detta med henne. Jag har sagt att jag gärna ställer upp som barnvakt när det behövs och jag kan, hon säger att min dotter klarar sig själv. Men nu måste någonting hända för tösens skull.