Vanvård

Hej

Min make har inte längre umgänge med sina barn som är 13 och 15 år. Enligt mamman så vill de inte ha det men det är ingen som undersökt detta på ett korrekt sätt. Antingen så har hon alltid varit med när soc eller liknande pratat med dem, de har varit tillsammans eller de har helt enkelt enligt henne inte velat vara med på samtal. Hursomhelst, min man har inte sett sina barn på 2,5 år.
Han fick nu se det yngre av barnen som var det av barnen som var det bättre mående av de två.
Han lider nu av kraftig övervikt. Tidigare var han fylld av energi och nu har han hög frånvaro och får ofta klagomål från skolan om att han inte sköter sig.
Det äldre barnet är det ännu värre med.
Både jag och min man har anmält mamman flera ggr men inget händer. De lyssnar på henne, pratar inte med barnen och vi får inga motfrågor. Sanningshalten undersöks öht inte.
Att påtala övervikt och fetma är inte helt lätt, det kan uppfattas som kränkande och sårande.
Vad kan göras?

Uppgiven
2022-11-15 15:34

Hej,

Vi förstår på er att ni är oroliga för makens barn och att ni inte känner er lyssnade på. Ett sätt att lyfta sin oro för barnen är genom att göra en orosanmälan till socialtjänsten, vilket du skriver att ni har gjort. Socialtjänsten utreder sedan och gör en bedömning kring barnets situation. I en utredning så pratar man med vårdnadshavarna och barnen som har rätt att framföra sin åsikt. Om du har synpunkter på hur utredningen bedrivits har du alltid möjlighet att kontakta IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) för att lämna dina synpunkter. IVO är socialtjänstens tillsynsmyndighet.

Ni kan också vända er till Familjerätten för att lyfta frågan om boende och umgänge. Barnen får då möjlighet att yttra sig i frågan och hänsyn tas alltid till barnets ålder och mognad. Det framgår inte av din fråga om det finns en dom, finns det en sådan ska denna följas om det inte är så att föräldrarna kommer överens om något annat. Det är viktigt att barnet får ha kvar en god relation till båda sina föräldrar. Föräldern har dock inte rätt till umgänge med barnet utan det är barnet som har rätt till umgänge med sin förälder. Det är alltid barnets bästa som styr och som ska ligga till grund för de beslut som tas.

Hoppas att ni har fått svar på era frågor.

Vänligen,

Soctanterna