LVU, (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) och LSS, (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), är två olika lagar. LVU är en tvångslag vilket innebär att insatserna sätts in utan samtycke om bedömningen är att barnets behov ej kan tillgodoses på frivilligt sätt.
LSS syftar till att garantera personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar stöd som kan undanröja svårigheter i den dagliga livsföringen. LSS är en så kallad rättighetslag.
En viktig princip i LSS är att alla insatser är frivilliga. Insatser enligt LSS ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. När det gäller barn kan även vårdnadshavare ansöka om insatser.
Insatser enligt LSS kan bara ges om den enskilde begär det. Om en enskilde är under 15 eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare begära insatser.
Beslut enligt LVU upphör om behovet för tvångsvård ej längre finns. LVU upphör inte med automatik vid en ansökan om LSS. Om du har en handläggare råder vi dig att prata med denna för att få en förklaring till vad som föranlett bedömningen om LVU men också vad som krävs i just ert fall för att beslutet skall upphöra.