Min man har under en längre tid lidit av depression. Jag har försökt stötta och hjälpa honom så gott jag kan men även förklarat att han måste ha professionell hjälp.
Efter många om och men så sökte han hjälp och fick medicinering. Han mådde genast bättre och allt började sakta gå mot en ljus framtid. I samband med medicinering fick han träffa en terapeut. Första gången förklarade han varför han sökt hjälp och vad som var fel. De två besöken efter där så var allt hur bra som helst. Tredje besöket berättade han om en incident som hänt på morgonen någon vecka innan. Han var trött och bråkade med ett av våra barn. Jag röt ifrån då och sa att det räckte. Men vi pratade sen om det och kom fram till en lösning.
Sista gången han var där berättade han att vi hade bråkat vid middagsbordet. Vilket vi absolut inte hade gjort, men han hade tolkat det så. Han är konflikträdd så han kan misstolka många situationer.
Nu har sjukvården gjort en orosanmälan efter samtalen med honom.
Och jag kan inte förstå varför. Vi har det bra ju! Båda barnen är trygga i hemmet och i skolan. Vi är kärleksfulla (till en pinsam gräns enligt äldsta barnet) och bråkar aldrig framför barnen. Jag vill även påstå att vi inte bråkar alls. Vi kan diskutera saker, ibland lite småtjafs om vi är oense om något.
Men vi löser alltid våra problem. Vi samarbetar så alla får det känslomässiga och fysiska stöd de behöver, vi hjälper med läxor, följer till och från skolan, följer med på aktiviteter och är engagerade i deras skolgång. Bra kontakt med lärare och andra föräldrar. Barnen har många vänner som de träffar ofta, både hemma och hos andra.
Vad kommer hända oss? Vilket stöd kan socialtjänsten erbjuda oss i denna frågan? Vad händer om en av oss anses vara olämplig som förälder?
Tacksam för svar!