Vi har fått en orosanmälan som har lett till en utredning.
Orosanmälan är gjord av en utomstående släkting som jag och mitt barn inte träffat på 4år.
Denna person har pratat med övriga släktingar om att göra en orosanmälan baserat på att jag själv har en lindrigt funktionsnedsättning ej mentalt, och funktionsnedsättning hindrar inte mig i vardagen.
Min dotter har själv en funktionsnedsättning lätt autism och selektiv mutism. Jag har haft tätt kontakt/samarbete med BVC/förskola/habiliteringcentrum och nu skola. Alla uttrycker att hon gör en fin utveckling.
Det som resulterade i en orosanmälan är att vi bor med min dotters pappa trots att vi har separerat pga av ekonomiska skäl. Vi är idag båda arbetssökande. Min dotters pappa har alltid haft en frånvarande roll där han inte varit med och delat ansvar för vardagsrutiner samt visat lite intresse för umgänge och haft svårt att acceptera hennes diagnos. Han har mer uttryckt att jag har påverkat hennes avvikelser och att en hårdare uppfostran skulle hjälpa. Min dotter får absolut inte göra som hon vill, men jag är mer för att hitta lösningar som skapar mindre oro och ångest. Jag hela tiden involverat honom i olika möten som handlar om vår dotter även försökt få honom och hjälpa till med rutiner.
Sen min dotters pappa blev arbetssökande har hans umgänge gått från lite till nästan ingenting. Då han spenderat tiden isängen eller framför datorn.
Och min dotter har uttryckt att hon inte kan berätta för honom vad och känner och tänker.
Jag däremot har en nära relation till min dotter där vi pratar om hur hon känner och tänker, detta är något som förskolan har tagit hjälp av.
Men iallafall så kom min dotters pappa nu i somras och uttryckte att han ville åka iväg med henne i 2 veckor ensam , jag uttryckte min oro över att jag inte kände mig trygg med detta då jag var orolig över hur hon skulle må på resan. Hon är väldigt känslig lagd och påverkas av saker som händer runtomkring, hon få också ibland fel uppfattning om vad människor menar och beter sig. Min oro var grundad i att det inte skulle finnas någon hon kände sig trygg med att uttryckta sina tankar och känslor på resan. Jag sa inte nej för alltid utan bad honom till nästa gång göra en bättre planering och förbereda vår dotter bättre och umgås med henne mer.
Vad på han sa då får du se vad jag kommer göra, han kontaktar den här utomstående släktingen som viljat göra en orosanmälan och säger saker som att jag isolerar min dotter ifrån honom och omvärlden, var på den utomstående släktingen får ett skäl.
den version ger han även till övriga släktingar och bekanta , som sväljer allt med hull och hår pga han väldigt duktig på att manipulera.
Vilket gör att efter vi fick besked om att man har startat en utredning, så pågår det en häxjakt på mig där jag nästan dagligen får meter långa sms där det står att jag isolerar mitt barn och eftersom jag också varit sjukskriven pga lindrigt stress sen en tid tillbaka är jag nu och psykisk störd. Dom har meddelande kommer ifrån människor som stöttat mig Pga dom har sagt att dom ser att jag ensamt ansvar, samma personer har även uttryckt att jag är en underbar mamma som ger min dotter allt hon behöver. Nu istället får jag hotfulla sms ” vi kommer vara utanför ditt hem om en timme du ska komma ut då ” eller vi kommer och hämtar din dotter, fastän jag meddelat att hon inte vill komma på kalaset. Att socialtjänsten kommer ta vårt barn.
De är mina egna systrar jag pratar om, personer som inte alls varit förtjust i min dotters pappa innan .och personer som träffat min dotter 5-10 ggr om året.
Min dotter har gjort jätte stora framsteg under sommaren skapat fler vänner här hemma varit glad, skolan beskriver henne som trygg och att hon har en fin utveckling.
Vi behöver uppenbarligen hjälp med vår kommunikation.
Men ska förlora mitt barn nu?