Hej!
Jag har en vuxen dotter som har blivit psykisk sjuk för två år sedan. För ett år sedan fick hon diagnos cykloid psykos. Hon bor med oss och vi har försörjt henne under två år. För 6 månader sedan gick hon med att få ekonomiskt stöd från socialtjänsten eftersom hon är sjukskriven 100%.
Hennes psykiska ohälsa skiftar mycket fram och tillbaka och hon blev mer isolerande från sina kompisar. Hon har nu bara mamma och jag pappa. Vi har försökt att ge henne hela tiden stöd på alla möjliga sätt. Hon går till vårdenheten där hon inskriven och träffa psykologen regelbundet. Hon tar medicin också.
Vi föräldrar har anhörig familjestöd i typ av samtal då och då. Med tiden har vi föräldrar känt att vi inte orkar med länge, särskilt när hon blev med tiden aggressivt mot oss när hon mår dåligt, till och med har vi kallat ett antal gångar på ambulans och polis. Hon skriker mycket och kastar på sakar när hon blir dåligt och hon vägrar ha lugnande medicin.
Vi har försökt att övertyga henne att hon kan flytta och bo själv men hon vägrar ständigt. Hon kan aldrig tänka sig bo själv. Jag (pappa) är snart 65 år och har flyttat. Nu är mamma som bor själv med henne. Mamma har starkt band med dotter men hon började inse att det inte går länge bo så här med tanke att mamma jobbar.
Vad kan man göra i detta fall undrar jag. Hon vägrar att söka alla hjälp som hon behöver från socialtjänsten (till exempel att han kontaktperson eller annan hjälp som kan underlätta för henne och för oss). Hon umgås nästa bara med mamma i nutiden. Dottern snart är 23 år och har utvecklat aggressivt beteende och vi är rädda att hon kan få utbrott i vilken som helst tid, vi har förlorat vårt ansikte i trappan där vi bor på grund av ett antal utbrott och polis besökande. Grannen vet inte om hennes psykiska ohälsa.
Jag bor jag själv men ändå jag tänker på min fru som själv med henne och gör nästan allt för henne. Min fru mår sämre med tiden och känner sig mycket begränsade i hennes liv.