Jag försöker hjälpa en anhörig med en väldigt komplex situation och med mycket motstånd från hen. Min anhörige är svårt psykiskt sjuk med flera diagnoser samt ett missbruk i form av ”självmedicinering” enl. hen. Hen har ingen kontakt med psykiatrin i dagsläget och vill inte under några omständigheter ha det, tycker sig bli sämre i sitt mående vid kontakt med dem.
Hen bodde tidigare med sin förälder som tyvärr gått bort hastig och oförberett. Efter det bott i en egen lgh. Klarar ej av att bo ensam egentligen, det är misär. Mycket stökigt, skitigt, soppåsar bli kvar inomhus länge. Kan ej tillgodose sig mat, tvättar mycket sparsamt, har bristfällig personlig hygien etc. Hen går mycket sällan ut. Handlar ibland men har tidigare skuldsatt sig stort på att beställa take away. Önskar absolut ingen hjälp i form av ex boendestödjare.
Hen har tills nu levt på aktivitetsersättning + arv efter förälder. Nu är alla pengar snart slut och aktivitetsersättningen också (går ej att förlänga pga ålder).
Hen vägrar att söka hjälp i någon form. Vill ej gå till psykiatrin pga. de gör hen illa. Vill ej gå till soc. pga ”kommer ej få hjälp där”.
Jag har försökt hjälpa på alla tänkbara sätt. Hen har bara mig. Har lös kontakt med andra föräldern (som ej engagerar sig i situationen). Inga vänner. Jag orkar inte mer. Jag har familj och bebis som behöver mig. Hen kan inte bo hos mig och jag är rädd att hen kommer bli vräkt och hamna på gatan snart.
Vad kan jag göra? Vartannat jag vända mig?