Samarbete mellan familjen och socialtjänsten

Hur går det till när socialtjänsten gör ett omedelbart omhändertagande av ett barn eller ungdom, för att kunna utreda hens situation?

Ni skriver någonstans att tvångsvård förutsätter att föräldrar eller barn inte samtycker till den vård som bedöms nödvändig.

Blir alltså föräldrarna informerade innan, och att socialtjänsten diskuterar en frivillig placering under utredningstiden?

Eller har socialtjänsten rätt att komma till skolan och förskolan och ta barnet med sig utan att informera vårdnadshavare, i vissa fall?

Hur blir en sådan situation för familjen och barnet, ifall det visar sig att det inte fanns grund för orosanmälan?

Och i det fall där det finns en grund för oro, hur jobbar man vidare med att skapa förtroende, om man först har omhändertagit någons barn utan förvarning?

Undrande

Kommentarer

Hej!

Vi förstår att det kan uppkomma många frågor samt oro när det gäller inkommen oro till socialtjänsten gällande ett barn. Vi ska försöka besvara dina frågor men vi kan endast besvara dem utifrån ett generellt perspektiv. Det då vi inte kan gå in och besvara i individärenden.

När socialtjänsten tar emot en oro om att ett barn kan misstänkas fara illa hanteras ärendet som en förhandsbedömning. Socialtjänsten tar emot oron och gör inledningsvis en skyddsbedömning.

I skyddsbedömningen avgörs om det finns behov av att socialtjänsten behöver agera akut eller om det kan avvaktas.

Under en förhandsbedömning pratar socialtjänsten med de berörda som är barnet, dess vårdnadshavare samt om det behövs den som anmält oron. En förhandsbedömning ska vara klar som längst inom 14 dagar. Då ska socialtjänsten ha gjort en bedömning om utredning behövs inledas eller inte. Om det inte gjorts tidigare.

En utredning inleds när det finns behov av omedelbara insatser från socialtjänsten eller när socialtjänsten gör bedömning om att det finns behov av att vidare utreda oron.

En utredning ska vara färdig inom 4 månader.

Att omedelbart omhänderta ett barn enligt LVU, Lagen om Vård utifrån särskilda bestämmelser är en tvångsåtgärd. Socialtjänsten arbetar i första hand utifrån frivilliga insatser, men bedömningen är utifrån allvaret och oron för barnet.

För att besvara din andra fråga om att tvångsvård är när föräldrarna inte samtycker till vård som bedöms nödvändig. Det kan vara att socialtjänsten gör en bedömning om att vård är nödvändig både i det akuta och senare under utredningstiden men att vårdnadshavare eller barnet utifrån ålder inte samtycker. Det kan även vara så att samtycket inte bedöms som tillförlitligt av socialtjänsten.

Vårdnadshavare informeras vid placeringar både i det akuta skedet och under utredningstiden.

Socialtjänsten arbetar alltid främst utifrån barnets behov av skydd, vilket även kan behövas göras akut och i olika miljöer.

Du undrar hur det blir för barnet och föräldrarna om det visar sig att det inte fanns en grund för en orosanmälan? Socialtjänsten har en skyldighet och ska utifrån barnets bästa alltid ta emot samt göra skyddsbedömning när en orosanmälan inkommer.

Det kan vara så att socialtjänsten gör bedömning att den inkomna oron inte föranleder insatser från socialtjänstens sida. Vi har förståelse för att det kan upplevas oroande att möta socialtjänsten, men nödvändigt för att barn inte ska fara illa. Vid anmälan handlar det om att misstanke finns om att ett barn kan befara fara illa, inte nödvändigt att det gör det. Det är det som socialtjänsten ska bedöma och eventuellt utreda vidare.

För att besvara din sista fråga som handlar om hur socialtjänsten ska kunna skapa förtroende om barnet omhändertagits? Socialtjänsten har som mål att samarbeta och skapa förtroende med de berörda i ett ärende som tex barn och vårdnadshavare. Socialtjänsten försöker få till stånd ett gemensamt arbete för att uppnå de mål som är det bästa för barnet.

För vidare information hänvisar vi dig att vända dig till barnets handläggare som kan ge mer specifik information om just det ärendet.

Vi hoppas att du har fått svar på dina frågor!

Vänligen

Soctanterna

Soctanter