Vi sökte om Personlig assistans för min fru enligt LSS och fick ett beslut om att hon beviljats 38,34 timmar/vecka. Detta var inte ens en tredjedel av vad vi sökt. Min fru är svårt handikappad och kan inte gå själv, kan inte klara av de mest basala behoven själv (toalettbesök, förflyttningar osv) hon har dessutom en sjukdom där hon behöver tillsyn kontinuerligt eftersom hon tar mediciner som ger upphov till proppar. Hon höll på att dö i höstas p g a proppar i lungorna. Till saken hör att Vi skickade in ett nytt läkarintyg efter att ansökan skickats men innan beslut fattades, där det framgår med tydlighet att min fru inte kan lämnas ensam, längre tid, detta intyg påstår man att man inte fått och därför inte tagit ställning till. Vi tänker därför göra en ny ansökan alternativt överklaga-
Fram tills nu har vi haft hemtjänst fem gånger/dagligen (beviljat enl SOL). Det har fungerat mycket bra men det är ju inte tillräckligt, därför sökte vi om personlig assistans. Nu säger handläggaren på SOL att eftersom vi fått ett beslut om personlig assistans så kommer de inte att bevilja hemtjänst i fortsättningen eftersom LSS-lagstiftningen har prioritet över SOL. Det kan jag förstå men nu är vi missnöjda eftersom med det antalet timmar som vi beviljats och utifrån de behov som min fru har så ser inte vi hur man skall kunna verkställa ett sådant beslut på ett tillfredsställande sätt och därför vill vi hellre behålla hemtjänsten i väntan på ett nytt beslut. Detta säger nu SOL-handläggaren nej till med hänvisning till att vi har ett LSS-beslut och om vi tackar nej till det så hänvisar de oss istället att söka ett boende för min fru. Hon är 63 år och skulle må väldigt dåligt av att placeras på ett boende. Som ni förstår så känns detta som en rävsax vi hamnat i, ett förtäckt hot och en utpressningssituation, ta LSS-beslutet eller sätt henne på ett boende. Detta är ju helt sjukt. Känns som om vi straffas p g a att vi sökte personlig assistans, vi ville ju ha nåt som blev bättre och nu erbjuder man oss nåt som är sämre både kvantitativt (vi har fler hemtjänsttimmar/vecka än vi får med personlig assistans) och kvalitativt.
Nu frågar ni säkert varför vi inte bara kan ta den personliga assistansen. Det beror på att som behovet ser ut om man bara ser till hjälpbehovet så är det ju ett behov som är under hela dagen alla veckodagar och en assistansfirma kan inte åta sig uppdrag på de premisserna, det har jag kollat. Återstår att vända sig till kommunen. Kommunen säger att de i sådana här tillfällen lägger ut den här typen av uppdrag på resursteamet/ledsagarservice. De känner vi eftersom min fru har ledsagatimmar med dem. Det skulle bli katastrof, det är en sak att gå ut på promenader eller ledsaga till aktiviteter en helt annan sak att syssla med omvårdnad i hemtjänstliknande former. Att i nuläget byta från något som vi vet fungerar, även om det inte är tillräckligt, till något som vi vet inte kommer fungera, skapar otrygghet och leder inte till ”goda levnadsvillkor” som LSS-lagstiftningen bygger på.
Nu är min fråga, kan man verkligen göra så här? Är det rimligt att ställa oss inför denna typ av hot eller utpressning. Vad anser ni att vi skall göra?
M v h
Kurt