Tack för att ni tog er tid att svara på mina frågor om samtalsstöd. Då känner jag mig lite lugnare nu. Hittade också en text på Socialstyrelsens hemsida "Barn som far illa eller som riskerar att fara illa"
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikel…
Där från sidan 31 kunde jag läsa om de olika kriterier som ingår i lagstiftningen om orosanmälan. Och inget av det stämmer in på mina barns situation.
Men man hör så mycket om personal som anmäler över huvudet på sina patienter, så det är lätt att tro att om man är ensamstående och deprimerad och söker hjälp så kommer socialtjänsten bli inkopplad och riva upp sår och ställa till kaos i familjen.
Jag vet ju att det inte är er mening att göra illa, utan ert arbete är till för att hjälpa barnen. Men det är ju alltid skrämmande och stressande att bli inkallad till möten med en myndighetsperson som ska syna en i sömmarna och som har makt att definiera situationen. Makt att tala om för mig att jag gör fel, och inte duger. Och makt att dra in mina barn i något som jag inte har kontroll över.
Det är väl så, mer eller mindre, för alla föräldrar att man ständigt går omkring och är rädd för att inte duga.
Hej!
Då vi tidigare besvarat dina frågor och inte har mer att tillägga blir det ett kort svar. Vad bra att din oro minskat och att du har funnit information om ämnet, och att du därmed känner dig bekvämare med att söka stöd för egen del.
Vänligen
Soctanterna