Om man mår dåligt och har det svårt som ensamstående förälder och i det läget tar kontakt med en kurator eller psykolog, kommer de göra en orosanmälan till socialtjänsten då? Finns det någonstans man kan gå och prata om sin situation utan att personalen efter första besöket gör en orosanmälan? Det är så svårt att våga anförtro sig åt någon ifall de orosanmäler innan man ens har hunnit skapa en ordentlig kontakt och relation med den som ska stödja och hjälpa en. Man känner sig utlämnad och vågar inte gå till en kurator eller psykolog och berätta om allt jobbigt, ifall de inte bryr sig om mig, hur jag mår, hur rädd jag är och hur svårt allt känns. Då låter man hellre bli, och biter ihop.
Så jag undrar om det finns någonstans man kan gå och prata med någon, om sitt och barnens liv, utan att de kastar en rakt in i en massa samtal med socialtjänsten som man inte känner sig redo för ännu? Skulle behöva hjälp och stöd men ta allt i min egen takt.