När förskolan anmäler oro till socialtjänsten x flera ca 10 st om ett treårigt barns översexuella beteende och där barnet pekat ut förövaren men det bryr sig inte socialtjänsten om. Och där barnet får raseri utbrott som skolan senare ska försöka hantera samtidigt som vårdnadshavaren nekar barnet psykologiskt stöd och där allt sammans upprepas som ett mantra och där barnet mår så pass dåligt att utomstående reagerar kraftfullt men där socialtjänsten påstår i ett senare skede att de inget kan göras då föräldrar bestämmer över sina barn. Är det här ett vanligt förfarande hos myndigheten som skadar barn? Vem bär ansvaret över att Svenska barn far så här illa? Och där socialtjänsten påstår att det är skadligt för barnet att tro på förskolors och skolors Orosanmälningar. Och hur kan socialtjänsten tro att de bygger trygga barn på det här viset?