Hej,
Jag arbetar ofta på arbetsplatser där man tar emot människor i utsatthet, kris, sorg och annan problematik. Mina arbetsuppgifter är administrativa och också it-relaterade. Jag har arbetsuppgifter som har med sekretess och tystnadsplikt att göra. Jag tar mina uppgifter på stort allvar men ser att inte alla andra gör likadant. Man slarvar med sekretess, tystnadsplikt och brister i etik. Skvaller, ryktesspridning och brister i integritet är ganska vanligt. Man talar om de hjälpsökande på ett nedlåtande sätt. Jag försöker på ett pedagogiskt vis att tala om vad som gäller, men tyvärr hjälper det inte så mycket. Jag ska ”inte lägga mig i” har en chef sagt till mig en gång, när jag försökte slå larm. Jag ser hur just de som söker hjälp drabbas av detta slarv med sekretessen. Det som fått bägaren att rinna över hos mig, är att även mycket sköra personer drabbas. Det är verkligen inte Ok. Jag har ingen att vända mig till kring detta arbetsrelaterade problem och jag är beroende av min inkomst. Jag är dock starkt berörd av detta och befinner mig i Moment 22. Det finns inte alltid en given väg att kunna anmäla, som inom t ex sjukvård och socialtjänst, detta ligger utanför (och står inte under IVO:s tillsynsansvar). Man kan ju inte göra en ’orosanmälan’ på sina arbetskamrater, eller hur? Min fråga: om ni ’soc-tanter’ skulle erfara liknande saker på er arbetsplats, vad skulle ni göra då? Vilken väg skulle ni välja - riskera er anställning eller förbli tysta? Ponera att alla möjligheter redan är uttömda, t ex att tala med överordnad. Alla goda råd ni kan koma med uppskattas!