Hej!
Jag hade en tuff graviditet känslomässigt för pappan till barnet var inte närvarande alls under 9 månader och jag har ingen familj själv. Därmed kände jag mig ganska ensam och utsatt. Detta pratade jag om med psykolog o kurator kopplade till barnmorskan. Jag var nervös för hur jag skulle klara det ensam sen när barnet kom, men sen kom pappan in i bilden igen och det har faktiskt funkat super bra. Dock har vi har ett jobbigt förflutet med mycket bråk involverande våld mellan han och mig och det har kommit fram i samtalen mef psykolog. När jag sen hade fött min son gjorde BB en orosanmälan till soc, dem tyckte sig se tecken på postpartum vilket jag inte håller med om och sen snackade jag om rädslan ifall pappan då kom in i bilden igen att min son skulle utsättas för det. Jag har haft en tung månad nu med sömnbrist och efter jag besökte barnmorska och uttryckte utmaningen med att ha en nyfödd bebis gjorde hon också en orosanmälan så nu ska soc utreda mig.. känns som dem överdriver situationen och misstror mig som mamma. Är rädd för vad utredningen ska leda till. Jag sköter min son och relationen mellan pappan och barnet är super bra men soc tror inte på mig. Vad ska jag göra för att bevisa att de går bättre nu?