Hej,
Jag är sedan ca 1 år bonusmamma till två barn på tre och sex år gamla. Pappan och barnens mamma separerade när den minsta var endast sju månader. Den största anledningen till separationen var mammans alkoholmissbruk samt ständiga konflikter framför barnen som inte hanterades på ett vuxet sätt. Min man och jag möttes för två år sedan och jag har gradvis introducerats för barnen. Idag bor vi tillsammans, mina barn bor hos oss på heltid och min mans barn bor hos oss på halvtid.
Min mans och ex-fruns dialog är väldigt infekterad. Min man försöker med alla medel att resonera och hålla fokus på barnen men varenda gång de försöker att kommunicera så spårar det ur. Ex-fru gapar och skriker och hävdar att barnen inte vill vara hos sin pappa, att de bara ska bo hos mamman osv. Till saken är att deras pappa är en underbar pappa. Kärleksfull, strukturerad, lyhörd.
De har idag barnen enligt 2-2-3. Och exfrun vägrar att gå med på varannan vecka.
I somras när föräldrarna hade semester så var det fullt kaos iom att överlämningar skedde hos respektive förälder istället för via förskolan. Mamman håller krampaktigt i barnen och säger framför barnen att de inte vill vara hos sina pappa. Att hon ska komma och hämta dem om ett par dagar. Barnen gråter och är ledsna. När mamman väl gått så är allt som bortblåst och de verkar glada och trygga.
Vid en middagssituation framkommer att barnen blivit kallade jävla ungjävlar av sin mamma när den minste råkat spilla ut ett ”sånt där högt glas med lila i”. Barnen kommer också alltid skitiga från mamma. Otvättade och med smutsiga kläder. Hela klädsituationen är helt hopplös. Pappan får ensam köpa alla ytterkläder och mamman tenderar att behålla kläder som hon tycker är fina. En dag under sommaren så sker överlämningen där 6-åringen lämnas över klädd i bara en tröja. Inga trosor eller byxor. Efter händelsen där 6-åringen beskriver att de blivit kallade ungjävlar så vill jag göra en orosanmälan. Då tar barnens mormor och morfar kontakt med min man och beskriver det som att exfrun har ”tappat det” och att de ska gå in och stötta sin dotter. Jag avvaktar då med min orosanmälan efter önskemål från min man. Efter detta blir det lugnare ett tag.
I november har min man och ex-frun samtal hos familjerätten med syfte att uppdatera umgängesavtalet. Min man önskar varannan vecka då vi märker att 6-åringen blir stressad av allt farande. Mamman vägrar trots att socialtjänsten rekommenderar att lämna det gamla avtalet. Min man har aldrig nämnt sin exfrus problem med alkoholen i samtalen med soc. Han nämnde däremot att exfrun inte verkar må bra baserat på hennes irrationella konversationer, att barnen inte blir duschade och ständigt går i smutsiga kläder när de kommer från mamman.
Efter jullovet upplever jag att kaoset från sommaren är tillbaka. Exfrun är väldigt irrationell i sin dialog med pappan. Det skickas meddelanden mitt i natten som är helt urspårade. Min egen bedömning är att exfrun antingen är drabbad av psykisk ohälsa eller onykter baserat på hur hon kommunicerar. Barnen skötsel har även blivit sämre igen. De blir inte duschade hos mamman och kläderna är väldigt skitiga när de kommer till oss. Skitiga på ett sätt som antyder att de har haft samma kläder i flera dagar. 6-åringen har även sista tiden börjat prata mycket om gud och jesus. Det framkommer att barnen ber kvällsbön med sin mamma innan sänggåendet. Exfrun och barnens pappa var gifta i många år och exfrun har aldrig tidigare varit religös.
Pappan ombesörjer i praktiken det mesta kring barnen. Det är han som köper nya skor, det är hm som ser till att de blir klippta, han pottränade den yngste. Det är han som går till läkaren med dem om de är sjuka etc.
Är detta fog för en orosanmälan?
Barnen är alltid glada när de ska till sin mamma. De säger att mamma alltid är snäll för hemma hos mamma får man ha napp (även sex-åringen) och man får bara äta sånt som är gott. Mamman leker även väldigt mycket med dem och hon behöver aldrig städa eftersom det gör morfar.