Vad jag försöker både förstå själv, och visa, är just det svåra med att frågan om presentkort ska avgöras på individuell nivå.
Om vi tar två exempel:
Ett presentkort på badhuset 500 kr. Den ena socialsekreteraren bedömer att personen får behålla presentkortet utan avdrag på det ekonomiska biståndet. Medan en annan socialsekreterare väljer att se det som en inkomst. Och drar alltså av 500 kr. Då blir "klienten" straffad för att hen fick ett presentkort på ett badhus.
Eller ett presentkort i en klädbutik. Den ena socialsekreteraren låter personen köpa kläder för presentkortet, utan avdrag på det ekonomiska biståndet. Medan en annan socialsekreterare räknar av det mot normen där kläder ingår. Och gör ett avdrag på det ekonomiska biståndet (trots att personen då alltså blir hänvisad till just den butiken, och inte kan köpa billigare kläder någon annanstans, om hen hade velat).
Det blir rättsosäkert för individen. Och socialsekreteraren själv kanske känner sig tvingad att göra en snäv bedömning, p.g.a. sparkrav i kommunen.
Den som uppbär ekonomiskt bistånd måste ju få veta i förväg, om den ska våga ta emot ett presentkort eller inte. Det är ju ingen idé att ta emot ett presentkort från en vän eller släkting om man kan bli straffad för det.
Hur ska den som fått ett badkort på 500 kr och bara kan bada för pengarna kunna hantera ett avdrag på 500 kr som kanske hade behövt gå till mat och räkningar?
Det var bara det jag ville belysa. Och jag tänkte att jag bara missförstått något. Det var därför jag fortsatte fråga. Men jag förstår av det ni förklarat för mig att den här frågan tydligen är så rättsosäker. Att det i dagsläget helt enkelt saknas en tydlighet i riktlinjerna.
Allt gott!