Ps! Tack!

Vad jag försöker både förstå själv, och visa, är just det svåra med att frågan om presentkort ska avgöras på individuell nivå.

Om vi tar två exempel:

Ett presentkort på badhuset 500 kr. Den ena socialsekreteraren bedömer att personen får behålla presentkortet utan avdrag på det ekonomiska biståndet. Medan en annan socialsekreterare väljer att se det som en inkomst. Och drar alltså av 500 kr. Då blir "klienten" straffad för att hen fick ett presentkort på ett badhus.

Eller ett presentkort i en klädbutik. Den ena socialsekreteraren låter personen köpa kläder för presentkortet, utan avdrag på det ekonomiska biståndet. Medan en annan socialsekreterare räknar av det mot normen där kläder ingår. Och gör ett avdrag på det ekonomiska biståndet (trots att personen då alltså blir hänvisad till just den butiken, och inte kan köpa billigare kläder någon annanstans, om hen hade velat).

Det blir rättsosäkert för individen. Och socialsekreteraren själv kanske känner sig tvingad att göra en snäv bedömning, p.g.a. sparkrav i kommunen.

Den som uppbär ekonomiskt bistånd måste ju få veta i förväg, om den ska våga ta emot ett presentkort eller inte. Det är ju ingen idé att ta emot ett presentkort från en vän eller släkting om man kan bli straffad för det.

Hur ska den som fått ett badkort på 500 kr och bara kan bada för pengarna kunna hantera ett avdrag på 500 kr som kanske hade behövt gå till mat och räkningar?

Det var bara det jag ville belysa. Och jag tänkte att jag bara missförstått något. Det var därför jag fortsatte fråga. Men jag förstår av det ni förklarat för mig att den här frågan tydligen är så rättsosäker. Att det i dagsläget helt enkelt saknas en tydlighet i riktlinjerna.

Allt gott!

Fundersam

Kommentarer

Hej!

Precis som du har klargjort i flera av dina inlägg har socialtjänsten många dilemman att hantera och har att göra bedömningar utifrån de intentioner som socialtjänstlagen har samt de riktlinjer varje kommun beslutar om.

Som vi tidigare har förmedlat, görs alltid en individuell prövning vid beslut om bistånd. Den individuella prövningen ska ske utifrån klienten och dennes behov samt förutsättningar och inte utifrån vilken handläggare klienten hamnar hos. Om beslutet beror på vilken handläggare som prövar ärendet så har vi en godtycklighet som sätter rättssäkerheten ur spel.

I socialtjänstlagens 4 kap 1 § första stycket så står det att den som inte kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning. Ett presentkort på badhuset kan kanske inte tillgodose den enskildes behov av försörjning den kommande månaden, medans ett presentkort på ICA eller Coop kan göra det.

Vi vill poängtera att det är en individuell bedömning som görs, och om den enskilde inte är nöjd med det beslut som fattas kan den enskilde överklaga beslutet, och en högre instans det vill säga Förvaltningsrätten, prövar om socialtjänsten och dess handläggare har gjort en riktig bedömning och har rätt i sak och beslutet kvarstår eller om beslutet ska rivas upp för ett annat beslut.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter