Ni skriver "Om nöden är tillgodosedd genom att du har mat för tre dagar till ska du vända dig till handläggaren och ansöka den dagen där du inte har några medel kvar."
Fungerar det verkligen bra i praktiken? Blir det inte väldigt otympligt att folk ska stå helt desperata och inte veta om de akut kan få en tid inom socialtjänsten samma dag som maten tar slut?
Är det inte bra om folk hör av sig tre dagar i förväg och har lite framförhållning?
Framförallt: Vad gör det med en människa som måste vänta till den yttersta dagen med att be om hjälp, och inte i förväg veta om hen ens kommer att få någon hjälp?
Skapar inte den situationen väldigt desperata människor? Ännu mera desperat än man var för tre dagar sedan? Och hur goda förutsättningar finns det då att ha ett konstruktivt samtal med personen, att kunna skapa tillit och dialog, när man är i ett sådant underläge?
Konstiga regler vi har på det här området.
Det borde vara tillåtet att inom ett spann på i alla fall några dagar, säg 3-0 dagar kunna få ansöka om akuta matpengar.
Den flexibiliteten borde ju gagna socialtjänstens arbete och handläggarnas arbetssituation också.