Hej!
En fråga jag funderar på är om det tas upp i socionomutbildningen hur biståndshandläggarna ska förhålla sig till sparkrav från kommunen där man jobbar?
Eftersom ekonomiskt bistånd grundar sig på en individuell bedömning, och väldigt lite verkar reglerat på en nationell nivå, så måste det vara lätt hänt att handläggarna känner sig pressade av arbetsgivaren att bifalla mindre och mindre pengar - så att det blir striktare och striktare bedömningar.
Hur ska en handläggare förhålla sig till det?
Det riskerar ju att bli väldigt rättsosäkert för den enskilda klienten. Att vara beroende av handläggarens förmåga att våga stå upp för klientens behov och människovärde, i förhållande till arbetsgivarens sparkrav.
Det är en ekvation som inte riktigt går ihop.
Får den blivande socionomen lära sig något om hur man kan hantera den balansgången?
Och finns det något nätverk, med socionomer och jurister, som hjälps åt att tolka socialtjänstlagen på ett rimligt sätt? Så att man inte bara är i händerna på kommunpolitikers eventuella önskan att dra in på utgifter?