Hej!
Mamman och våra två pojkar 10/11år åkte till skyddat boende okt-20 och har skyddad identitet samt Sekretessmarkering på barnen.
Maj-21 flyttade dem ifrån det skyddade boendet till ett eget boende.
Nov-21 meddelade tingsrätten att Mamman ska ha ensam vårdnad och jag blev tilldelad telefonumgänge 1 gång i veckan.
Jag och barnen har alltid haft en nära och fin kontakt under hela deras uppväxt. Jag och deras mamma har varit lika delaktiga i deras omvårdnad, såsom skola, sjukvård och fritidsaktiviteter.
Eftersom barnen bevittnat en knuff i hemmet, så startades en utredning i anslutning till deras vistelse på det skyddade boendet.
I denna utredning framkom en massa anklagelser som jag skulle ha utsatt mamman för, men som inte överensstämmer med verkligheten.
Utredningen avslutades utan åtgärd då barnen inte hade något negativt att berätta om varken mig el mamman.
Kan tillägga att det aldrig varit några problem med pojkarna, dem idrottar, är sociala, oftast glada och duktiga i skolan.
Nu till min fråga.
I socialtjänstens och familjerättens utredningar berättar barnen att dem saknar mig och att jag aldrig gjort dem illa.
Men inte en enda gång tillfrågas dem om var dem skulle vilja bo.
Om man nu ska utgå ifrån barnperspektivet, borde man inte då låta barnen röster och vad dem vill vägas in?
Jag har blivit erbjuden umgänge med umgängesstöd, men avböjt, då jag inte längre har något förtroende för socialtjänsten och hur dem hanterat vår familj.
Eftersom jag har kontaktförbud gentemot exet, och att hon inte är villig att diskutera en lösning, så undrar jag om det finns någon annan väg att gå för att få tillbaka en normal kontakt med mina pojkar?
Detta är såå sjukt och tragiskt, hur kan det ens vara möjligt att beröva dessa fina barn deras frihet, släktingar, deras vänner, och rätten till deras Pappa!!!
//Förtvivlad