hemtagning från SiS

Hej!

Jag undrar lite kring hur utslussning från SiS fungerar. Mest undrar jag kring 11§ LVU i hemmet samt 22§ mellantvång.

Om socialtjänsten fortfarande har oro för ett barn men att de tror att barnet mår bättre av att få vård i hemmet efter många misslyckade försök i placeringar, vad händer då? Om föräldrar och barn samtycker till vård i hemmet då fungerar väl inte 11§ då LVU inte ges med samtycke? Kan socialtjänsten då istället använda sig av 22§ där de sätter in insatser som skkp och behandling trots att detta inte blir riktigt i förebyggande syfte som paragraren är till för då barnet redan varit placerad? Blir det helt enkelt vanliga insatser via Sol då?

Funderaren
2021-11-19 11:25

Hej !

Socialtjänstlagen och de tvångslagar som finns gäller för alla kommuner i Sverige.

När ett omhändertagande med stöd av tvångslag gjorts så har socialtjänsten ansvar för att följa den vårdplan som enligt lag ska upprättas. Om socialtjänsten beslutar att överföra vården till vård i hemmet med stöd av LVU så har socialtjänsten fortfarande ansvar för att upprätta och följa en vårdplan. I 11§ lagen om vård av unga (LVU) står det att nämnden får medge att den unge får vistas i sitt eget hem, om detta kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom eller henne. Det innebär att det ska finnas en vårdplan som beskriver vilket stöd som behövs för dig och din son så att vården så småningom kan avslutas.

Det är § 22 i LVU som reglerar mellantvånget och ska fungera som en förebyggande insats.

Tanken är att använda mellantvånget innan det blir en placering. Det skall vara så allvarliga problem i ungdomens beteende att man överväger en placering enligt § 22 LVU. Beslutet kan liknas vid en form av erbjudande.

Mellantvånget § 22 i LVU är en insats som kan sägas vara mellan SoL och LVU. Det är en mindre ingripande insats än en placering och en mer tvingande än en SoL insats. Det väger tungt om en ungdom missköter en planering enl § 22 LVU, detta kan påverka om en ansökan om LVU kommer att skrivas eller ett beslut om omedelbart omhändertagande fattas, men det är inte enbart detta som avgör. Om den unge ska vårdas enligt LVU inleds alltid vården utanför den unges eget hem men en insats enligt § 22 LVU är inte att betraktas som en placering utan en vårdinsats.

Om en ungdom samtycker till en insats, till exempel kontaktperson, så behövs inget tvång och insatsen ska ges med stöd av SoL. Om det finns tvivel att det ska gå att genomföras på frivillig väg, kan det i enskilda fall ändå beslutas att ges med stöd av § 22 LVU.

Vänligen
Soctanterna