Hej. Jag har en fråga om LVU i jourhem.
Vi säger att det handlar om ett barn som är under 1 år.
Vad är barnets bästa? Vad menar ni när ni utgår från barnets bästa?
Den situationen jag befinner mig är att en närstående till mig är LVU placerad i ett jourhem,( mitt barnbarn)För mig känns allt uppgjort från hela första början om att lillen iINTE ska få vara med sin släkt, jag/vi blir motarbetad från alla håll och kanter, sen får jag ytterst lite info och får hoppet tillbaka, sen förlorar vi hoppet, men sedan kommer ny information som gör att de drar undan mattan om och om igen., så har det pågått i 3 månader.Jag samlar kraft och söker kunskap om hur jag /vi ska kunna nå fram till handläggaren men de avböjer för dialog, det tar flera veckor innan de hör av sig, de håller fast vid sina dokumentationer, trots att bevis om motsatsen är bevisad. jag förstår att de har mycket att göra, och inte kan ha hand om just detta ärende dagligen. Det här handlar om ett oskyldigt barn, hen har inte gjort nåt, varför tar de hans släkt ifrån honom?, eller rättare sagt varför tar de honom bort från oss?? Det är inte för barnets bästa, inte för någons bästa. De tror att de gör det rätta, men de vägrar att se helheten, riktar in sig på gammal fakta från år 2017som också var pgrav socialtjänstens missunnande , Vi har inga missbruksproblem, inga alkoholvanor, eller kriminalitet, och har aldrig haft,
. Våra register är fläckfria. Vi är dock inte rika, men vi har gott om plats, vi är allmänbildade, och känner till rätt o fel, har kunskap om småbarn, då vi har barn sen tidigare. Är laglydiga medborgare..Men ändå så får vi inte träffa lillen. Tidigare hade vi ingen sysselsättning, nu har vi utbildning via AF, söker arbeten dagligen arbeten, även innan utbildningen start.. i hopp om att slippa socialtjänsten och deras psykiska tortyr de använder sig av hoppas vi på att bli självförsörjande.Det är ingen Idé att anmäla, för IVO sparar bara våra anmälningar för framtiden. Det här är nuet som klockan tickar för. Vi har förlorat en familjemedlem, de e enkelt att fatta, vi kommer inte att återses, lika självklart är det. Med socialtjänsten maffia metoder, föds det bara hat och ilska hos människor som har råkat ut för något, ex. som min historia. Detta är ingenting som är olyckligt, eller tråkigt att höra/, det är en total katastrof. Och bör inte sopas under mattan.