Jag funderar på en sak. Vad är det som gör att en handläggare svarar undvikande på vårdnadshavares frågor? Som här t.ex. https://soctanter.malmo.se/fraga/8398
Om en förälder undrar vad som händer vid ett LVU-placerat barns 18-årsdag varför svarar man då att det behöver vi inte tänka på nu, det är långt fram?
Varför berättar man inte öppet och rakt just det ni säger, att ibland fortsätter LVU-vården fram till dess att barnet fyller 21. Och att man kommer att utreda eller överväga detta, men att man just nu inte har något svar.
Varför berättar man inte vad som händer på barnets 18-årsdag, rent juridiskt? Vilka rättigheter och skyldigheter vårdnadshavaren och barnet får därefter?
Det kan ju vara massor med frågor en förälder/vårdnadshavare undrar över. Varför tar man sig inte tid med vårdnadshavaren och försöker svara på frågorna?
Är man rädd och tycker att det känns besvärligt om föräldern blir upprörd? Har man tidsbrist och skjuter fram samtalen av den anledningen?
Kan man inte säga det då: Jag förstår att du har många frågor och jag önskar att jag hade tid med dem nu, men jag har så många ärenden på mitt bord så du får vänta. Jag har dig i tankarna, och jag planerar att vi ska ha ett möte längre fram. Skriv gärna ner det du funderar över.
Eller något i den stilen. Istället för att bara vifta bort en orolig och undrande förälders frågor.
Man får tänka sig in i hur det kan vara att vara förälder och att ens barn bor hos någon annan. Det är klart man undrar tusen frågor om vad som ska hända när barnet blir myndigt.
Man undrar vad som händer med ens barn och en själv både juridiskt, ekonomiskt och relationsmässigt.
Om de ekonomiska och juridiska förhållandena förändras t.ex. så behöver man ju tid på sig att förbereda sig.
Det är förståeligt att handläggaren inte kan svara på hur allt blir i detalj, innan några beslut har fattats. Men det kan vara enkelt att stilla en förälders oro och undran, om man tar sig tid och svarar på det man faktiskt kan svara på.