Jag är även väldigt oroad över min psykiska hälsa som jag bara upplever blir sämre. utöver att jag inte har råd att besöka vården nu så är det väldigt svårt att få den hjälp jag behöver även från vårdens sida. Jag måste ringa hela tiden för att få vården att göra det som förväntas av dem, och jag får ingen samtalskontakt fast jag verkligen försökt. Kan soc hjälpa till med vård? Eftersom jag tillhör öppenvårdspsykiatrin så blir jag nekad psykiatrisk vård på vårdcentralen. För två år sedan beviljades jag en psykolog (efter 8 års kö) och fick gå dit 18 gånger. Vi hann dock inte klart behandlingen på den tiden och jag skrevs ut då det var maxantalet besök. Nu har jag åter satts i kö, är livrädd att det ska ta ytterligare 8 år. Hela mina barns uppväxt har jag mått extremt dåligt och varit utan stöd, och jag har väldigt dåligt samvete över det och hade velat att sista åren min äldsta bor hemma att hen hade kunnat få ha det bra. Jag känner att min livskraft är väldigt svag. Jag orkar inte med alla omöjliga krav på mig. Jag ska delta i rehabmöten med min arbetsgivare där jag blir förnedrad pga min psykiska ohälsa, blir betraktad som en galen person fast jag har utsatts för trauma hela min uppväxt, och aldrig gjort något fel i mitt yrke, tvärtom har jag varit en omtyckt person på mitt arbete, det var bara det att arbetstiderna gjorde mig väldigt utbränd. Jag önskade en omplacering till andra arbetstider inom samma förvaltning med hänsyn till min ohälsa, men arbetsgivaren vill inte starta någon utredning om omplacering. De bara nekar sedan nästan ett år tillbaka, facket håller bara med arbetsgivaren för att hon antagligen är rädd för att konfrontera arbetsgivaren, då det även är hennes arbetsgivare. Jag vet att jag blir diskriminerad och trakasserad av mina chefer då det passar exakt in på definitionen jag hittat online och jag har egentligen en funktionsnedsättning som arbetsgivaren först fick veta om i samband med min sjukskrivning. Jag bedöms av dem inte klara av ett arbete hos dem, baserat enbart på mitt sjukintyg, dessa chefer har aldrig arbetat med mig och känner mig inte. De har jämfört mig med en kroniskt psykotisk person i behov av LSS. De har försökt säga till mig att säga upp min tjänst när facket inte hör. De säger att jag systematiskt inte lämnar in sjukintyg i tid och har gett mig varning för detta, trots att det beror på att vården inte funnits tillgänglig, och detta har de även fått bekräftat av vården. De gör upprepade arbetsförmågeutredningar som är förnedrande. De säger att jag aldrig kommer få en tjänst inom Malmö stad igen (jag är redan fast anställd)
Allt detta på att jag hela tiden får avslag från socialtjänsten och inte har någon som helst hjälp, sociala kontakter, vänner eller samtalskontakt och även om jag får inte kommer att ha råd att åka dit gör mig helt hopplös. Jag ser inga vägar ut ur min situation alls längre.