Hej. Ska försöka formulera mig så gott jag kan. För snart ett år sen blev mina barn omhändertagna av socialen. Min äldsta dotter som har en annan pappa än dom andra fick bo hos sin pappa och lvun las ner. Hon är snart 10 år och vi har fortfarande gemensamvårdnad på henne. Hon har bott hos mig hela livet tills hon blev tagen. Hennes pappa har knappt brytt sig om henne så hon har aldrig fått känna av att ha en riktig pappa i bilden. När hennes lilla syster föddes för snart 3 år sen träffades dom max 1 gång hela det året. Jag är den som alltid tagit hand om henne sen hon föddes. Men iallafall, Hon har fått kommit till mig en helg i månaden sen hon blev tagen.. Men jag är väldigt orolig för henne. Jag märker hon inte mår bra uppe hos sin pappa. Hon berättar att hennes pappa och hennes bonus mamma skriker ofta på henne, dom bryr sig mer om deras gemensamma dotter än min, hon säger många saker som gör att jag blir orolig för henne. Hennes pappa kan inte bemöta hennes känslomässiga bit. Hon skulle få träffa hennes syskon varannan månad, men nu blir det inget alls för pappan sa att det blir för mycket för henne. Men hon får fortsätta träffa mig. Jag vet inte vad jag har rätt till längre när det gäller min dotter?
Hennes far har själv sagt att hon kan bli för mycket ibland och det tar på han och hans sambos förhållande för hon inte lyssna på hennes bonus mamma.
Han har också sagt antagligen bor hon hos mig eller en fosterfamilj. Jag känner mig så maktlös när jag vet att hon inte mår bra hos sin pappa heller, men jag vet att hon inte skulle må bättre av att bo i en fosterfamilj. Men jag vill mer än gärna va boende föräldrer för henne igen.