Psykiskt sjuka föräldrar som missbrukar alkohol

Jag är vuxen och har två egna barn. Båda mina föräldrar har under en 10 års period, och troligen längre tillbaka men jag förstod det inte då jag var barn, sjunkit djupare och djupare ner i alkoholmissbruk och depression. Båda är nu pensionärer, mamma sjukpensionär, hon har haft både fysiska och psykiska problem länge och nu har även pappa drabbats av liknande tillstånd. Pappa är en periodare som ändå lyckats sköta jobb och hålla fasaden. Jag har försökt hjälpa på alla sätt jag kunnat men de har inte velat ha hjälp. Situationen eskalerade i somras när mamma nästan avled på grund av alkoholmissbruk och allmänt dåligt skick. Socialtjänsten är inkopplad och de menar att händer det något så allvarligt igen kan LVM bli aktuellt. Men min fråga handlar inte om hur jag ska kunna hjälpa dem, utan hur jag ska kunna leva med detta hur det än slutar? Jag vet att de är sjuka och inte valt detta, men jag har så svårt att acceptera det. Hade de inte ett val i början någonstans? Men HUR ska jag kunna leva med känslan att de valt bort allt annat i livet, mig, barnbarnen? För lite mer än fem år sedan var de två människor som liknade mina föräldrar men nu vet jag inte vart mina föräldrar tagit vägen vilket nästan är det värsta. De bara försvann. Hur lever man med något sånt?

Hur ska jag leva med detta?

Kommentarer

Hej!

Din situation låter inte lätt samtidigt verkar du ha många funderingar angående hur du kan ta dig vidare.

Det är viktigt att säga att det inte är ditt fel att dina föräldrar har ett missbruk och att du inte är ensam om att vara i en sådan situation.

Angående dina frågor om hur du ska kunna leva med de känslorna så finns det hjälp att få. Som anhörig kan du kontakta socialtjänsten i den kommun du bor och ansöka om anhörigstöd. Du kan också via din vårdcentral få kontakt med en kurator. Det finns även organisationer så som Länkarna och Anonyma alkoholisters anhörigstöd.

Hoppas att du har fått tips på hur du kan gå vidare. Om du har ytterligare frågor eller funderingar får du givetvis höra av dig igen.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter