Vad kan jag/hon själv göra?

Hej. Jag har en nära anhörig som är småbarnsmamma och lider av psykisk ohälsa samt diagnos (Bipolär sjukdom och Asperger Syndrom). Hon ansvarar själv för sina två små barn och har under längre tid mått väldigt dåligt, så pass att hennes roll som förälder blivit påverkad. Hon orkar inte gå ut med barnen varje dag, har brutit ihop ett par gånger framför dom, hemmet är ofta i sunkit skick och jag har fått städa åt henne ett par gånger samt ta hand om hennes pojkar när hon haft dagar då nästan ingenting har fungerat pga att hon inte haft någon ork. Hon vill ha stöd men vågar inte be soc om hjälp då hennes rädsla för att barnen skulle kunna omhändertas är mycket stor. Självklart stöttar vi anhöriga så gott vi kan, men jag tror att stöd från något annat håll också kan vara bra. Hon vill inget hellre än att vara en bra mamma och hon älskar sina barn mer än allt annat och kämpar verkligen i den mån hon kan för att de ska ha det så bra som möjligt och få sina grundläggande behov uppfyllda. Vad för typ av stöd skulle hon kunna få från Soc och hur stor är chansen att barnen skulle kunna omhändertas då det inte finns någon pappa med i bilden? Kan jag som anhörig få ta hand om pojkarna om det skulle gå så pass långt att hon inte anses vara en lämplig förälder i nuläget? Jag anser inte att barnen är i någon fara men att hjälp kan vara bra tills hon mår bättre och klarar av föräldrar rollen helt och hållet igen. Det skulle verkligen ta emot för mig att göra en anonym orosanmälan emot henne och vill hellre att hon ska bli mer bekväm och få mer information om vad som kan hända, om det går att få hjälp men samtidigt ha kvar barnen hemma, så att hon törs ta steget att själv söka hjälp. Mvh Anhörig

En anhörig

2021-08-31 19:27

Hej!

Vi vill börja med att säga att det är oerhört värdefullt att du som anhörig stödjer och bryr sig! Din anhörig verkar ha det kämpigt och inte minst utifrån diagnosen kan det bli väldigt tufft för en ensam förälder. Det är som du också skriver viktigt att din anhörig får professionellt stöd för att klara av att ta hand om barnen på ett bra sätt.

Gällande mammas rädsla för att barnen ska bli omhändertagna är det tyvärr en rädsla som förekommer och som gör att man inte söker hjälp. Socialtjänstens ansvar är att skydda barn som far illa men att omhänderta barn är inte något som sker i första hand om inte det förekommer allvarliga brister hos föräldrarna och som omöjliggör att barnens behov tillgodoses. En psykisk diagnos enbart utgör inte anledning att omhänderta barn. Det som blir avgörande är förälders förmåga att ta emot det stöd som erbjuds för att underlätta för föräldern att klara av sin föräldraroll. Exempelvis att föräldern söker hjälp hos psykiatri om det handlar om en diagnos som orsakar svårigheter för föräldern i att kunna tillgodose barnens behov. Eller att föräldern ansöker om stöd hos socialtjänsten. Det finns flera insatser som går att sätta in för att underlätta. Behovet för insatser utreds inom ramen av en barnutredning och det innebär att man tydligt kartlägger både skydds- och riskfaktorer. För att sedan i samförstånd med familjen välja ut de insatser som är lämpliga.

Vi kan aldrig uttala oss i enskilda ärenden eftersom vi inte har tillgång till allt information som framkommer i en utredning. Vi lämnar däremot generell information utifrån gällande lagstiftning och riktlinjer. I din anhörigs fall skulle det exempelvis kunna vara lämpligt med någon form avlastning. Det ser olika ut, det kan vara kontaktfamilj där barnen kan vara ibland (det kan röra sig om några timmar eller några dagar i månaden) för att ge mamman utrymme att återhämta sig eller komma ikapp med saker som hon inte mäkta med p g a diagnosen. Det kan vara stöd i vardagsplanering utifrån det att diagnosen kan innebära att man har svårt med det.

Gällande din fråga om du som anhörig kan vara den som tar hand om barnen under en period är det också något som är svårt att besvara eftersom detta är något som kan komma att övervägas om behovet skulle finnas. Dock anses en stabil och fungerande nätverk en viktig friskfaktor som kan komma att vara avgörande i vilka insatser som bestäms.

Vi föreslår att din anhörig gör en ansökan om stöd hos socialtjänsten. Du som anhörig kan även följa med på mötena som stöd.

Hoppas att du har fått svar på dina frågor och önskar er lycka till!

Vänligen,

Soctanterna