Följdfråga på fråga med nr. e37d4 om orosanmälan efter kontakt med psykolog.
Om jag vill slippa kontakt med socialtjänsten är det då bättre att jag skiljer mig från min man och ger honom ensam vårdnad av barnen? Om det nu är nåt fel på mig som gör mig olämplig som förälder så kanske det är bättre att dom slipper bli utpekade och utstötta på förskolan, bland vänner och grannar. Jag vet att mitt resonemang låter aningen omoget men jag känner inte att jag vet om jag vill att barnen ska behöva växa upp med en dålig mamma och kontakt med socialen. Sämre start kan man nog inte ha i livet.
Tanken på att någon ska läsa min journal och eventuellt misstolka det som står där får mig att vilja tacka nej till hjälp från psykiatrin. Det är ju rätt lätt att missuppfatta skriven text. Jag känner mig inmålad i ett hörn utan någon bra väg framåt. Jag sökte hjälp för att slippa ångest och oro och nu kan jag inte tacka ja till den hjälpen för då finns risken att nån kommer att läsa vad jag säger.