Att föräldrar faktiskt kan hjälpa sina barn utan inblandning av socialtjänsten.

Frågande far. Det finns ju föräldrar som är fullt kapabla tillsammans med sina barn att avgöra om socialtanter ska tvinga barn till samtal. Om det finns klara bevis till att en anmälan är falsk. En anmälare behöver ju inte vara riktigt korrekt i sin bedömning. Jag har ett barn som inte vill samtala med en socialtjänst på grund av en falsk anmälan. barnet har lyckats gjort den bedömningen själv. Har klargjort detta i en skrivelse till socialtjänst men de fortsätter med att de ska förhöra sig med skolan.
Barnet 14 år har berättat att hon sagt till den familjen hon inte ska vistats hos att hon blivit knuffad hemma. Barnet blev inte knuffad utan forcerade sin förälder. Barn gör så ibland när de inte får som de vill. Det var just då tillåtet att forcera för att komma till denna familjen. Barnet skulle absolut till den familjen det var som ett tvingande. Jag såg då att det blivit ett problem som blivit för stort för mitt barn.
Slutligen: Barnet fick då gå till den familjen.
Barnet hör när mamman i den familjen går in i ett annat rum ringer och gör en anmälan till socialtjänsten på det.
Barnet ska då kvarhållas hos den mamman tills nästa dag då barnet ska på möte hos socialtjänsten tillsammans med den familjen med bristande rutiner. Barnet ska inte hållas kvar där. Barnet tar då kontakt med sin syster på telefonen hemma hos familjen och systern tar kontakt med sin bror. Som hämtar barnet hos familjen.
Barnet ringer hem från sin bror är ångerfull och längtar hem.
För mig är den familjen en familj med bristande rutiner. Barnet får inte umgås där då barnet har egna rutiner. Jag tror att mamman i den familjen inte fattar det.

Mitt barn har tagit egna beslut om just detta och har sedan en dag efter fadäsen anmälan varit i sitt egna hem. Jag tycker att mamman grillat, pinat barnet fram till en anmälan. Barnet som ska tvingas till samtal har en syster på 13 år som blir inblandad. Ingen vill gå på samtal då de vet att de inte gjort fel. Jag tycker att en socialtjänst ska förstå detta. Lära sig att de riskerar att kränka och såra barn på sikt. Tvång är alltid tvång. Det går inte att tro annat.

Ingen kommer att gå på samtal på utsatt tid för samtal, det vore kränkande.

Frågande far.
2021-06-07 15:35

Hej!

Vi förstår det som att du inte anser att socialtjänsten ska samtala med dina barn utifrån en anmälan som har inkommit till socialtjänsten. Du anser att omständigheterna gällande händelsen som har inträffat “barnet har inte blivit knuffad utan forcerad” inte är något som socialtjänsten ska oroa sig för.

Vi soctanterna kan inte uttala oss i enskilda ärenden då vi inte har insyn i ärenden och allt underlag som föranleder beslut om att inleda utredning. Men vi kan informera om gällande lagstiftning och riktlinjer och därmed skapa förutsättningar för större förståelse.

När en anmälan har kommit in till socialtjänsten bör den som gjort anmälan informeras om att anmälan tagits emot och av vem. Socialtjänsten har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan vara i behov av skydd eller stöd och utredningen kan genomföras oberoende av vårdnadshavarens inställning men en anmälan leder inte alltid till att socialtjänsten inleder en utredning. Socialtjänstens bedömning av om den ska inleda en utredning eller inte kallas förhandsbedömning. Socialtjänsten ska genast göra en bedömning av om barnet eller den unge som anmälan rör är i behov av omedelbart skydd, en så kallad skyddsbedömning (11 kap. 1 a § SoL). Skyddsbedömningen ska göras samma dag som anmälan kommer in eller senast dagen efter om anmälan kommer in sent. Beslutet att inleda eller inte inleda en utredning måste fattas inom fjorton dagar efter det att anmälan kommit in. Om det i anmälan eller under en förhandsbedömning framkommer uppgifter om att ett barn kan ha utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående eller bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående ska en utredning om barnets behov av stöd och hjälp inledas utan dröjsmål.

Om en anmälan har inkommit till socialtjänsten har nämnden skyldighet att bedöma barnets situation. För att kunna göra en bedömning måste utredaren inhämta nödvändig information. Informationen inhämtas genom att samtala med barnet samt ta andra kontakter så som samtal med skolpersonal, sjukvård, mm.

När det gäller samtal med barn under pågående utredning gäller att barnet ska vara delaktigt i utredningsprocessen. Barnet har rätt till information, att få uttrycka sin åsikt, och barnets åsikter ska vägas in i bedömningen. Enskilt samtal ska alltid erbjudas. Endast ett samtal är oftast inte tillräckligt. Det är viktigt att anpassa samtalets innehåll och utformning efter barnets ålder, mognad och önskemål. Likaså var samtalet ska äga rum. Om barnet är för litet för ett samtal kan mötet ske i form av observation istället. Om barnet inte vill samtala med utredaren i ärendet kan man inte tvinga barnet till det. Barnsamtal är endast en del i utredningsmaterialet och även om barnet inte vill samtala med utredaren kommer kontakterna tas oavsett för att kunna bedöma barnets situation.

Vårdnadshavares samtycke till samtal med barn ska eftersträvas, men socialtjänsten har möjlighet att prata med barn utan vårdnadshavares samtycke (11 kap 10 § SoL). Vårdnadshavare bör då informeras om samtalet och vad det kommer att beröra.

Vi förstår att när ens barns situation ska utredas hos socialtjänsten kan detta upplevas som påfrestande och kränkande. Då kan det vara bra att tänka på att det är för att säkerställa att dina barn har det bra.

Hoppas att du har fått svar på dina frågor!

Vänligen

Soctanterna