Ingen rubrik

Hej. Jag lever ihop med man och 4 barn, barnen är myndiga. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, så testar här om ni kanske har nåt tips. Jag gör i princip allt, städar, tvättar, lagar mat, tar disken, soporna, vägleder alla för deras välmående. Söker jobb som en idiot, och hoppas på att få någon sysselsättning så att jag har en möjlighet att slippa höra hur dålig jag är, vilken idiot jag är, hur lat jag är, ja, mobbing på hög nivå( mannen) Det är en vardag, och har vant mig att stänga av. Jag har fortfarande skinn på näsan, så jag kan handskas med det. Men känner att det inte är rätt att stanna kvar. , jag har liksom gett upp alla mina möjligheter för de... Har dock ingenstans att bo, inga bekanta, och lgh är inte på mitt namn, detta ger mannen mer , "makt". Han vet att om jag lämnar så sover jag under bar himmel. Men det tär på självförtroendet, och jag vill inte leva i en fasad. Där allt är perfekt.....

Louise

Kommentarer

Hej!

Du beskriver en livssituation där du har hamnat i en position där du känner dig orättvist behandlad. Att bli utsatt för mobbing under lång tid kan göra att man, just som du skriver, stänger av sina känslor och fortsätter i en vardag som inte är okej. Nu vill du ändra på detta och undrar hur. Det finns några olika vägar. En sak är att ta reda på dina rättigheter vid en skilsmässa. Det finns olika regler beroende på om ni är gifta eller sambos.

Du kan ringa till socialtjänsten i den kommun där du bor och diskutera om du har rätt till ekonomiskt bistånd vid en eventuell skilsmässa. Du skriver att du söker jobb, det är bra eftersom det ingår i utredning för rätt till bistånd att du kan visa hur du planerat och ansträngt dig för att bli självförsörjande.

Du kan också se i din hemförsäkring om det ingår juridisk rådgivning, eller ta kontakt med din bank och förhöra dig om gratis juridisk rådgivning vid skilsmässa eller separation.

När det gäller ditt psykiska mående finns även där möjlighet att ta kontakt med socialtjänsten. Mobbning kan räknas till psykiskt våld beroende på omfattningen, och det finns råd och stöd att få. Du skriver att du fortfarande har skinn på näsan och kan handskas med mobbingen. Men så som du beskriver din situation är den inte rimlig, och det är klokt att du vill göra en förändring. Du kan även vända dig till vårdcentralen och be att få kontakt med kuratorn, och därifrån få hjälp att komma vidare.

Lycka till med din planering

Vänligen

Soctanterna.

Soctanter