LVU, umgängesbegränsning och hotfulla handläggare

Mitt barn har LVU placerats pga. omsorgsbrist hos modern, socialtjänsten har infört hel umgängesbegränsning för modern och umgängesbegränsning för mej enligt följande:
15 minuter telefonsamtal per vecka, 2 timmar övervakat umgänge var 6:e vecka.

Handläggaren påstår att det är mitt barn som vill ha umgänget utformat så.
Mitt barn har berättat för mej att umgänget för en kompis ser ut så och då ville mitt barn ha likadant umgänge.

Jag frågade mitt barn:
Om kompisen skulle få träffa sina föräldrar oftare, skulle du vilja träffa mej oftare då också?
- JA! svarade mitt barn glatt.

När jag framförde till handläggaren vad mitt barn sagt till mej kontrade handläggaren med subtila hot om hel umgängesbegränsning om jag pratar med mitt barn om hur umgänget är utformat.

Hur hanterar jag detta på bästa sett?
Jag vill ju träffa mitt barn så ofta som möjligt och är övertygad om att mitt barn vill träffa mej oftare också än vad som sker just nu.

En Pappa

Kommentarer

Hej!

Vi förstår det som att ert barn är placerat och umgänget har begränsats på ett sätt som du är missnöjd med. Du skriver också att du upplever att handläggarens bemötande när du ifrågasätter detta är hotfullt på så sätt att umgänget kan dras in helt om du pratar med ditt barn om umgängets utformning.

Vi soctanterna kan aldrig uttala oss i de enskilda ärenden eftersom vi inte har tillgång till allt information och utredningsmaterial som föranlett beslutet. Vi kan dock ge generell information gällande lagstiftning och ramar.

Enligt 14 § LVU har socialnämnden ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt denna lag, får socialnämnden besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar. Socialnämnden ska minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut som avses i andra stycket fortfarande behövs.

När den unge vårdas enligt LVU är det socialnämnden som ansvarar för att den unges behov av umgänge med sina föräldrar och vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses. Det är alltid den unges behov som ska stå i centrum för planeringen av umgänget.

Omfattningen av umgänget mellan föräldrar och deras barn som vårdas enligt LVU ska alltid bestämmas med hänsyn till vad som är bäst för den unge. Vidare ska ett barn som är skilt från sina föräldrar ha rätt till umgänge enligt barnkonventionen, utom då det strider mot barnets bästa.

Vi kan anta att utredaren har gjort bedömningen att umgängesbegränsningen är till barnets bästa i nuläget. Det är dock mycket tråkigt om du upplever att handläggaren subtilt hotar med att helt begränsa umgänget om du försöker prata med ditt barn om detta. Det kan vara så att utredaren anser att om du skulle prata med ditt barn om umgängets utformning finns det en risk att barnet skuldbeläggs för beslutet som har tagits. Vi föreslår att du talar öppet med handläggaren om din oro och önskan om att få träffa ditt barn och på vilket sätt.

Kanske kan ni hjälpas åt och så småningom trappa upp umgänget? Be till exempel utredaren att samtala med barnet kring varför han/hon uttrycker att umgänget ska vara utformat på ett sådant sätt. Det kan vara viktig information för dig men också för handläggaren så att ni kan få en större förståelse för vad som gör att barnet inte vill träffa dig just nu och på så sätt arbeta för en förändring? Vi föreslår också att du talar öppet med handläggaren om din upplevelse av subtila hot. En öppen dialog bäddar för ett gott samarbete och undviker eventuella missförstånd. Om du fortfarande anser att utredaren fattar beslut på felaktiga grunder kan du vända dig till avdelningens chef eller vidare till IVO (Inspektionen för vård och omsorg som äger tillsyn och kontroll över hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.

Hoppas du har fått svar på din fråga och att råden kan hjälpa dig på vägen!

Vänligen,

Soctanterna

Soctanter