Hej!
Min systerdotter har en mycket ansträngd relation med sin pappa och hans fru.
Hon har bott varannan vecka sedan hon var ca 3 och det har fungerat ok.
Nu är hon 13,och har sen flera år tillbaka inte velat åka till honom. Hon får bla inte gå in i deras hus själv utan måste ringa på om hon varit ute på tomten, hon har inga kläder där utan måste gå i samma hela hans vecka, pappan och hans fru bråkar och skriker på varann mycket hemma och även ute bland folk. Det har gått till en nivå där hon nu är rädd för sin pappa.
Hon får inte ha några appar på sin mobil, utan hon är hänvisad till att hoppa studsmatta all sin lediga tid. Hon har inga vänner i deras område då de bor långt från skolan. Så hon sitter mest i tystnad i sitt rum. Pappans och fruns relation har blivit så dålig så att frun mestadels sitter/ligger instängd i ett rum och gråter och pratar varken med henne eller hennes pappa.
Min systerdotter är ofta hos kuratorn och har börjat öppna upp sig om sin rädsla och olust inför tillvaron med pappan.
Nu känner min syster att det inte går längre. Min systerdotter gråter innan hon ska dit och min syster har mer eller mindre(oftast mer) fått tvinga henne att åka, för rädsla för vad pappan ska göra om hon inte åker dit.
Nu undrar jag vad min syster kan göra?
Hon har försökt få tag på socialkontoret där hon bor, men har svårt att pricka deras korta telefontider då hon jobbar heltid.
Hon är inne på att inte tvinga hennes dotter att åka nästa gång det är dags. Vad kan hända, när dottern så tydligt säger att hon verkligen inte vill, och är redo att även säga detta till utomstående vid vårdnadstvist eller liknande, om hon inte åker dit? Hon är ändå 13 och kan tala om vad hon känner på ett moget sätt och resonemang.