Hej!
Jag är ganska snart 17 år, och går i ettan. Jag har provlem med psykisk ohälsa o jag hår hos bup o har antidepp osv. Men mina föräldrar fattar inte att ibland gör man korkade val o sånt. Dem litar inte på mig när jag säger sånt som att jag inte tar droger(som jag verkligen inte gör jag endast snusar, men de drar nån helvriden koppling mellan det) och massa andra saker. Dessutom är det alltid minst ett bråk om dagen, även fast dem vet hur lite psykiska påfrestningar jag klarar av pga depressionen. Jag klarar inte av att bo hemma helt enkelt.
Jag vill bara må bra, och jag tror inte jag kan det hemma. Har en flickvän tre timmar bort men hon tar studenten nu och ska flytta till luleå, så ingen möjlighet att flytta ihop med henne. Mamma och pappa tror heller inte jag klarar av att bo ensam för dem endast ser mig som ett litet barn. Men jag behöver komma bort från dem, detta klarar jag inte mer. Är borta från ”hemmet” så mycket som möjligt, men i slutändan kommer jag komma hem och då vet jag att utskällningqr för saker jag inte gjort börjar. Snälla vart ska jag vända mig? Min psykolog? Socialen? Jag går varje dag och tänker om det är livet som ska kosta eller om jag ska rymma, för jag orkar inte bo hemma mer.