Postat: 2010-01-21 11:58
Min mamma blev avhyst och hemlös i fredags, jag och min syster hjälpte henne att flytta vissa saker från lägenheten och kronofogden har magasinerat en del.
Vi ringde till socialtjänsten i hennes stadsdel (centrum) på fredagen och anmälde hennes ärende hon sov hos min syster under helgen och vuxenenheten skulle återkomma i måndags när hon stod utan boende.
På måndagen var vi där och lämnade in en komplett ansökan om försörjningsstöd och jag frågade även då om vi kunde meddela någon från vuxenheten att vi var där eller om det gick att träffa dom då men fick till svar att vi bara skulle avvakta deras samtal.
Jag vill tillägga här att min mamma aldrig haft några som helst problem med missbruk av något slag och hennes enda sjukdom är all stress som hon känt de senaste åren och som yttrat sig i en form av panikattacker.
Vuxenenheten ringde aldrig i måndags och min mamma var då tvungen att tillbringa måndagsnatten på stan utan att sova på hela natten.
På tisdagen gick hon till socialkontoret igen och uppmärksammade dom att det var akut och har nu blivit inhyst på en sorts hotell i en vecka fram, hennes ärende tar ju dock två veckor att handlägga. Sen ringde hennes handläggare från vuxenenheten till slut igår och vill ha ett möte nu på måndag tillsammans med någon ansvarig från något slags gruppboende i Kroksbäck som verkar vara för folk med drogproblem.
Jag tycker inte att min mamma ska behöva bo med missbrukare när hon själv inte har dessa problem eller behöver samma resurser som dessa människorna. Min mamma är frisk och behöver en nystart och det bästa då hade ju varit ett eget boende, något som man också kan se som en långsiktigare lösning.
Min fråga är vad har man rätt till i hennes fall i form av tillfällig boendelösning? Kan hon bli placerad på ett ställe med missbrukare där hon känner obehag? Tittar ni inte på det bästa för individen när ni försöker hjälpa någon som står utan boende?
Jag vill ju också att min mamma ska ha relativt när till mig och min syster och tycker att det är en självklarhet att hon ska få känna sig trygg som 56-årig ensam kvinna.
Kan ni rekommendera något?
Jag tycker att det är checkerade att din mamma sov hos din syster den första helgen och sen fick sova på gatan. Hon har tagit hand om er sedan ni föddes och sett till att ni haft tak över huvudet. Varför gör ni inte detsamma för henne tills dess att hennes situation har löst sig?