Mitt barns andra förälder är elitidrottare. Vi lever inte tillsammans längre. Hen vill gärna att vårt barn ska ha samma intresse och barnet utövar denna träning 2-3 ggr i veckan. Barnet har tränat sedan hen var 6 år gammal, barnet är idag 12 år. Barnet vill inte längre fortsätta med sporten utan kompisar tar allt mer tid. Barnet uttrycker oro så fort den andra föräldern för träningen på tal. Barnet har försökt uttrycka till föräldern att hen inte vill fortsätta, men föräldern blir då ifrågasättande och arg och irriterad. Jag försöker stötta barnet i beslutet, men det är svårt då barnet inte klarar stå emot den andra förälderns vilja när hen kommer dit på dess veckor. Jag har också försökt prata med föräldern i fråga och förklarat situationen och föräldern säger då att hen förstår och accepterar, men ändå flyger hen på barnet så fort hen får tillfälle om träningen ställts in. Barnet har ångest varje dag när det är träning och har börjat hitta på lögner för att inte göra sin andra förälder upprörd. Jag vet inte hur länge detta ska fortgå, det har varit så här under ett par års tid. Jag tycker barnet ska bli lyssnat på och inte tvingas, men den andre föräldern lyssnar inte. Hen ringer och kollar så barnet är på träningen de veckor barnet är hos mig. Vi har försökt prata med föräldern i flera omgångar, utan att lyckas. Har jag skyldighet att informera den andra föräldern varje gång barnet inte tränar t ex? Om jag inte gör detta ringer föräldern till vårt barn och frågar om och om och om igen varför hen inte tränat. Detta stressar oss båda enormt och vi har svårt att koppla av på våra veckor. Hur ska vi göra för att hitta en lösning? Den andre föräldern är inte intresserad av samarbetssamtal eller liknande.