Hej! Jag är en pappa som har legat i en vårdnadstvist i mer än fyra år. Dottern är nu 11 år. Hon har varit på utredningar i samband med flertalet orosanmälningar och deltagit i flera utredningar som tingsrätten efterfrågat, gått på kurser som sträckt sig över flera veckor, umgänge med umgängesstödjare m m. Dottern vägrar sedan ett år tillbaka att ha umgänge med sin mamma. Nu säger hon även stopp och vägrar att träffa socialförvaltningen p g a ytterligare en orosanmälan som är gjord av en familjebehandlare. Han lyssnade enbart på vad modern sa då hon satt och ljög vid varje möte och jag var tvungen att försvara mig. Dottern säger efter fyra år att hon är trött på alla myndigheter och alla möten och mitt ständiga, som hon säger, "tjat" vid umgänge med mamman. Jag har bjudit hem socialförvaltningen men dottern säger då att hon inte kommer att vara hemma när de kommer. Detta har jag framfört till socialen. Nu skall de istället gå till skolan och träffa henne flera gånger. Detta utan att ha hört med skolan hur hon mår och hur det går för henne i skolan. De har inte heller tagit referenser från hennes tränare i gymnastik och handboll. Vi har tidigare haft problem vid överlämningar till mamman där dottern vägrat gå till skolan i samband med överlämningarna och detta vet skolan om. Är det då lämpligt att socialförvaltningen kommer till skolan när de vet vad dotterns reaktion kan bli? När jag berättade för henne att de kommer att komma till skolan så säger hon till mig att hon vägrar att gå dit. Har socialförvaltningen rätt att göra på detta sättet? När de frågade mig om jag ger mitt samtycke till det så sa jag "nej inte med tanke på hur dottern har reagerat innan då hon inte ville gå till skolan, men jag förmodar att jag inte har något val?". Jag, i egenskap av boendeförälder, har aldrig tidigare nekat socialförvaltningen att prata med dottern vilket mamman har gjort. Dottern har nyligen talat med en familjebehandlare via Skype och sagt till honom att hon inte vill träffa honom. Socialförvaltningen vägrar att diskutera historik, tittar ej på umgängesföräldern som är manipulativ och läser inte senaste utredningen till tingsrätten som de själva låtit socialförvaltningen i grannkommunen göra då de ansåg sig inte ha dessa resurser utan deras enda linje är att driva igenom umgänge med dottern och modern trots att dottern vägrar. Tingsrättens dom säger att jag som boendeförälder har gjort vad jag har kunnat. Det har ju gjorts flertalet utredningar tidigare där dottern klart och tydligt säger varför hon inte vill vara med sin mamma och att hon inte vill vara med sin mamma. Får det lov att gå till på detta sätt år 2021 i Sverige där vi skall följa Barnkonventionen? Varför lyssnar man inte på barnet efter mer än fyra års tvist?