Hej
Vid två tillfällen har mitt barns mamma hotat att barnet på 11 år att hen inte får bo kvar hemma, detta pga gräl kring småsaker såsom telefoner och Instagram. Igår ringde barnet och var mycket upprört och sa att hen skulle flytta till hit, för det hade mamman sagt att hen fick göra nu för hon orkade inte med hen. Till saken hör att vi bor inte i samma kommun, barnet bor bara hos mig varannan helg (vi bor 10 mil från varann). Jag har även ett arbete på bortaplan 50% av min arbetstid, ute över hela Sverige och är således inte hemma halva året mer än när jag har umgänge med mitt barn. Detta är en tjänst jag inte bara kan få ändrad, då får jag säga upp mig och söka nytt arbete, vilket inte är lätt mitt i en pågående pandemi. Det skulle även innebära flytt till annan bostad för min del.
Jag vet inte hur jag ska agera när barnet ringer och säger att hen ska flytta till mig. Det är ju inget man kan göra över en natt, särskilt inte utan att ens ha haft en diskussion med barnets mamma (som står i bakgrunden och pratar, så hon har bett barnet ringa). Samtidigt får jag så fruktansvärt dåligt samvete, jag känner mig som en svikare. Mamman har tidigare yrkat på ensam vårdnad och stridit för detta i flera omgångar via rättegång, som hon förlorat varje gång. För bara några månader sedan ville barnet inte till mig alls och kom inte på flera veckor. Nu vill barnet plötsligt flytta till mig. Jag märker att allt hänger samman med hur mamman pratar och beter sig kring mig.
Det går inte att prata med barnets mamma, allt är bara mitt fel ändå. T om när det gäller bråk hemma hos dem så är ditt mitt fel. Hur ska jag göra? Hur ska jag veta vad som blir bäst för barnet i långa loppet? Och hur får jag henne att sluta använda barnet som slagträ för att "komma åt mig". Vi har varit skilda i 8 år och detta har hållit på lika länge. Hon hittar hela tiden kryphål att komma åt mig via barnen.