Min man och jag har en gemensam son som nu är 19 år. Han har hoppat av skolan, och gör inte ett smack för att komma vidare i livet. Vi har gjort allt för honom, och sagt att han MÅSTE gå till af, hitta ett jobb, fortsätta studera m.m Nu känns det som vi inte orkar mera. Han måste ju både äta och bo, och vårt dilemma består av att vi inte har hjärta att bara slänga ut honom. Han ställer till med en massa strul, genom att släpa hem vänner som håller låda halva nätterna. Han snor kontanter från os om han hittar några, och är allmänt odräglig. Jag har ingen känsla av att vi har skämd bort honom under hans uppväxt, vi är vanliga knegare, och har alltid tagit hand om sonen efter bästa förmåga. Han var duktig i skolan, men har nu flippat ut helt. Det verkar inte som han har några missbruksproblem, utan är för det mesta glad och som vilken ungdom som helst, dock inte när han är här hemma. Då är han grinig och beter sig som en plåga. Vi älskar ju vår son, men detta räcker inte i nuläget och vi vill att han skall flytta hemifrån! Vad kan vi göra? Kan han få hjälp med boende och ekonomi genom soc? Naturligtvis blir då kravet att han skrivs in på af, ell. likn.
Vi vet att vi inte längre har juridisk försörjningsplikt, men vad 17 gör man i en sådan situation? Vi kan inte diskutera med honom, för det blir bara bråk och gnäll från hans sida, och han bryr sig inte om de krav vi ställer.
jag har en froga.....är ni tilsamans du och din man...