Om det kommer in en orosanmälan som helt uppenbart inte är något allvarligt, måste då föräldrarna kallas ändå eller kan man göra den bedömningen direkt att detta inte är anledning till oro?
Mitt exempel är; en sjuårig pojke leker ensam på lekplatsen i sitt bostadsområde, det ligger ett hus mellan hemmet och lekplatsen. Det är tidigt på eftermiddagen, mamma har nyss hämtat honom från skolan. Han hoppar på några stenar, så anmälaren är rädd att han ska göra sig illa. Stenarna är inte särskilt stora ,så risken att han ska skada sig allvarligt, är obefintlig. Att kalla in föräldrarna på samtal för att ta ställning till om man ska gå vidare med en utredning känns ganska överdrivet. Borde inte en utbildad socionom kunna ta beslut direkt att detta inte kan vara anledning till någon oro eller måste man alltid kalla in föräldrarna oavsett?
Till saken hör också att anmälaren går på hörsägen, för hon har inte själv sett detta.