En 18-årig som vill ha all makt

Hej!
Jag är en ensamstående mamma till 3 barn inkl en 18-årig tjej. Hon går 3:e år gymnasiet. Hon har många vänner som är likaså som hon mkt utseendefixerad, vill gå ut och festa varje helg, röker och dricker. Hon har inte skött skolan i 1:n och 2:an gymnasiet men nu försöker hon lite mer, och det glädjer mig. Hon är gullig när allt är som hon vill, när jag ger henne pengar, när jag kräver ingenting av henne osv. Tyvärr så fort jag vill att hon hjälper till hemma t ex gör diskmaskinen eller slänger sopor så blir det krig från hennes sida. Jag pratar lugnt men rakt vad jag behöver hjälp med, hon svarar alltid med hög röst/skrik, blir arg och smäller med dörrar. Ofta får jag höra hur dålig mamma jag är, hopplös person, att jag förstört hennes barndom och nu liv. Hon gör detta när mina andra barn är med (13 och 8 år) och de blir ledsna och ibland de gråter. Hon frågar om pengar i princip varje dag och ibland hon får det men ibland inte. Hon får sitt hela studiebidrag (1175 kr). Eftersom hon är 18 har jag förlorat hennes underhållsstöd och hon "orkar inte" att ansöka om dessa pengar trots att hon kunde ju få de varje månad (1900 kr). Hon tar mina saker utan att fråga, använder dem och sedan struntar i att lägga tillbaka dem eller lägga de i tvätten. Jag hittar de t ex bakom byrån, under sängen och ibland förstörda för alltid (klippta). Hon tar min smycke som har en stor värde för mig...tar smink, all mat utan att tänka att jag köper också till hennes syskon som inte "hinner" att äta det innan hon tar. Hon hjälper inte med någonting utan att det blir bråk. Hon är elak och arrogant. Hon har aldrig jobbat/sommarjobbat då hon alltid hittar en anledning till varför hon inte kunde skaffa sig ett jobb).
Jag vill så gärna att hon flyttar och skapar sin egen vardag. Att jag och hennes syskon kan leva i lugnet och ro. Att de inte behöver höra elakheter om mig eller se mig gråtandes och känna sig otrygga. Vill inte behöva gömma saker inför henne, vara orolig att saker försvinner. Vill inte hitta marjihuana i hennes rum. Vill inte diska efter henne och hennes kompisar och tvätta högar efter hon hade bytt påslakan 1xveckan. Jag försökte skaffa regler, rutiner, kontrakt när hon var mindre. Det fungerar inte. Förut kunde jag i alla fall dra tillbaka hennes pengar om hon var extremt elak eller har gjort sönder mina saker men nu har jag ingen verktyg alls känns det som. Det går inte att ha ett samtal med henne eftersom hon är ju vuxen och vet allt bäst.
Jag vet att jag har försörjningsplikt när hon pluggar. Men jag får inget underhållsstöd ju. Hon kostar massor. Jag har knappt råd (jag är sjuksköterska). Vad kan jag göra? Var kan jag vända mig för att få hjälp. Jag orkar knappt längre :(
Hälsningar,
Katarina

Milllie
2020-10-21 15:18

Hej!

Vi förstår att det kan vara en utmaning att leva med en ung vuxen. Det utifrån att de ofta fortfarande är beroende av en förälder samtidigt som de är på väg till ett oberoende vuxenliv. Det är inte ovanligt att det blir diskussioner, konflikter och att båda parter upplever sig oförstådda av den andre.

Att ställa ålders adekvata krav är inte orimligt, som att hjälpa till i hemmet, vara rädd om saker som lånas och visa respekt för de andra familjemedlemmarna. Även att så långt det är möjligt ta del av det ekonomiska ansvar som finns, tex genom att försöka jobba om det är möjligt. Även att om din dotter har rätt till förlängt underhållsstöd genom att ansöka om det, se nedan.

Barn över 18 år kan få förlängt underhållsstöd till och med juni samma år som de fyller 20 år. För att ha rätt till underhållsstöd ska barnet
gå i skolan på heltid på grundskolenivå, gymnasienivå eller motsvarande
få studiestöd eller förlängt barnbidrag bo och vara folkbokförd hos en av föräldrarna eller någon annan som var vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år
inte vara eller ha varit gift.

Det är barnet själv som ansöker om förlängt underhållsstöd. Det kan hen göra på Mina sidor på Försäkringskassan.

Du skriver att du sedan din dotter var yngre försökt få henne att följa de regler som finns i familjen men att det funnits svårigheter. Det finns stöd och hjälp att få via socialtjänsten. Du kan alltid ansöka hos den socialtjänst du tillhör, framförallt om det som du skriver påverkar de yngre barnen i familjen.

Vi hoppas att du har fått svar på dina frågor!

Vänligen
Soctanterna