Hej. jag blir utslängd hela tiden hemma men gå konstant tillbaka. Jag får helatiden höra att jag är skräp och inget värld. Vålsamheterna och hoten om att bli utkastad så fort mamma eller pappa inte är nöjda med mig gör det mycket svårt. Jag är diagnoserad med adhd och asberger detta är något pappa inte bryr sig om i våra bråk. När jag var yngre ungefär 15 var jag nog deprimerad jag har inga bevis om det jag bad om att få hjälp redan då. Mina föräldrar vägrade att ta mig till psykolog trotts att jag bad om det och fortsatte att psykist misshandla mig genom att förklara för mig vilken hämsk människa som jag är monster psykopat har jag hört ensam narcessist och att jag inte har vänner är mitt eget fel nästan som att ingen skulle vilja vara med mig. Jag hade svårt att förstå att orden påvärkade mitt psykiska mående idag försöker jag filma på mycket som möjligt skriva ned vad som sägs osv för att hålla mig själv vaken. Det är svårt att ta hjälp då ingen riktig fysik misshandel sker. Jag har med min uppväxt insett att dehär är väldigt fel och att jag klarar inte av dehär mer. Jag är rädd att jag ska riskera att bli hemlös. Orden jag skrev ovan blandas ut med hoppas du vet att jag älskar dig jag älskar dig. När någon annan frågar så beter de sig normalt de säger till andra människor att de älskar mig de säger de till mig ibland och det blir så förrvirrade att jag är ett misstag men det är mitt fel att jag är depprimerad. Jag ska inte få någon hjälp men de önskar att jag mår bra. Alltså det är jobbigt. Jag vill inte bli hemlös jag vill må bra. Jag behöver eran hjälp jag vet inte vad jag ska göra jag har panik. Jag är 18 år enligt mamma och pappa är jag en parasit som fortfarande bor hemma trotts att jag tog studenten i sommras. Jag gör dem aldrig stolta heller och det är något fel på mig. Om det finns någon jag kan kontakta skriv det till mig dehär är superviktigt. Jag kommer vara så stark jag kan, hej.