utslängd

Hej. jag blir utslängd hela tiden hemma men gå konstant tillbaka. Jag får helatiden höra att jag är skräp och inget värld. Vålsamheterna och hoten om att bli utkastad så fort mamma eller pappa inte är nöjda med mig gör det mycket svårt. Jag är diagnoserad med adhd och asberger detta är något pappa inte bryr sig om i våra bråk. När jag var yngre ungefär 15 var jag nog deprimerad jag har inga bevis om det jag bad om att få hjälp redan då. Mina föräldrar vägrade att ta mig till psykolog trotts att jag bad om det och fortsatte att psykist misshandla mig genom att förklara för mig vilken hämsk människa som jag är monster psykopat har jag hört ensam narcessist och att jag inte har vänner är mitt eget fel nästan som att ingen skulle vilja vara med mig. Jag hade svårt att förstå att orden påvärkade mitt psykiska mående idag försöker jag filma på mycket som möjligt skriva ned vad som sägs osv för att hålla mig själv vaken. Det är svårt att ta hjälp då ingen riktig fysik misshandel sker. Jag har med min uppväxt insett att dehär är väldigt fel och att jag klarar inte av dehär mer. Jag är rädd att jag ska riskera att bli hemlös. Orden jag skrev ovan blandas ut med hoppas du vet att jag älskar dig jag älskar dig. När någon annan frågar så beter de sig normalt de säger till andra människor att de älskar mig de säger de till mig ibland och det blir så förrvirrade att jag är ett misstag men det är mitt fel att jag är depprimerad. Jag ska inte få någon hjälp men de önskar att jag mår bra. Alltså det är jobbigt. Jag vill inte bli hemlös jag vill må bra. Jag behöver eran hjälp jag vet inte vad jag ska göra jag har panik. Jag är 18 år enligt mamma och pappa är jag en parasit som fortfarande bor hemma trotts att jag tog studenten i sommras. Jag gör dem aldrig stolta heller och det är något fel på mig. Om det finns någon jag kan kontakta skriv det till mig dehär är superviktigt. Jag kommer vara så stark jag kan, hej.

helen
2020-09-13 21:20

Hej!
Vad vi förstår så befinner du dig i en svår situation och att din relation till dina föräldrar är komplicerad. Du kan alltid kontakta din vårdcentral och få hjälp vad gäller ditt psykiska mående, vilket vi råder dig att göra.

Du kan också kontakta socialtjänsten i den kommun du är bosatt i och ansöka om hjälp. Dina föräldrar har inte längre försörjningsansvar för dig då du är arton år och har gått ut gymnasiet. Hos socialtjänsten kan du ansöka om försörjningsstöd men också hjälp med boende. Socialtjänsten öppnar en utredning och fattar beslut om rätten till bistånd, utifrån den enskildes situation.

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Du har rätt att ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten och även få veta om du är berättigad försörjningsstöd, samt vad du behöver göra för att bli berättigad.

Enligt 4 kap 1 § Socialtjänstlagen har den som inte kan försörja sig men som kan arbeta rätt till försörjningsstöd om den gör vad den kan för att söka arbete. Om det finns godtagbara skäl, till exempel en sjukskrivning, har den enskilde rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande. Det kan alltså vara en god idé att få ditt psykiska mående utrett hos vården för att eventuellt kunna påvisa att du har svårigheter att komma ut i arbetsmarknaden på egen hand, om det är så att du har det.

Vi förstår att det kan kännas tungt att ta kontakt med myndigheter och sjukvård om du dessutom mår psykiskt dåligt och har det jobbigt hemma. Utifrån det du beskriver så låter det dock som att du nu försöker tänka i andra banor och insett att du inte ska behöva ha det så här. Ta vara på din drivkraft och ta de kontakter som du behöver ta för att komma vidare.

Vi hoppas att du får den hjälp framöver så att du mår bra.

Vänligen

Soctanterna