19 Och Bor Med Missbrukare Och Knarkare

Jag är en ung tjej som tidigare bott i norra delen av Sverige med min pappa och hans fru och barn.Jag visste inte att det inte var min mamma eftersom hela släkten hållit det hemligt för mig.

För några år sedan skulle vi på semester till mitt hemland "för att hälsa på farmor och farfar" så sa de. Men tydligen hade de bestämt sig för att jag hade blivit stor och måste veta sanningen och gissa vilken chock.

Det tog flera år att komma över det och nyligen har jag börjat acceptera min "nya"mamma. Efter det att jag fick veta sanningen började jag må dåligt och det blev problem hemma. Jag fick ofta höra "du är lika dum som din mamma" , "du hämnas för din mamma" eller "är det så din mamma sa att du ska behandla oss".

För några år sedan skickade pappa iväg mig till hans gamla föräldrar och jag har typ blivit deras betjänt sen dess. Jag fick lära mig laga mat och städa och så har det hållit på i flera år.
Jag fick inte gå ut någonstans och fick inga pengar. Jag var tvungen att tigga om jag skulle köpa bindor eller andra småsaker.Och gissa hur det blev när jag ville göra ett blodprov för att jag var yr hela tiden (Jag fick blodbrist).

Ni undrar kanske vart mitt barnbidrag tog vägen eller varför pappa inte skickade pengar till mig men min pappa hade glömt mig så fort jag lämnat Sverige. Han ringde inte ens och frågade om mig fast det sista jag bad honom var " ring och prata med mig jag vill att du ringer och pratar med mig jag vill bara det snälla". Men det gjorde han inte.

För ett par år sedan då jag hade varit i mitt hemland i några månader kom en ung man och bad om min han och vi blev förlovade MEN vi fick inte ens träffas hemma hos mina farföräldrar utan security och dom vill veta vad vi pratade om och vad han sa till mig. Vi fick inte heller prata i telefonen med varandra.

Först tyckte de om honom men sen när en släkting kom på besök och sa att han inte gillade honom och att jag inte skulle gifta mig utan stanna och ta hand om hans föröldrar blev de helt förbytta och började trakasera oss båda. De tog ifrån mig mitt svenska pass på order av min pappa och det blev ett helvete för både mig och min man. Men trots det lämnade han mig inte och jag älskar honom över allt annat i världen.

Så höll det på en längre tid tills min man hittade en lägenhet och vi kunde flytta. Efter att vi bott ihop i några månader blev det oroligt i mitt hemland och jag bodde i närheten där det bombas nästan hela tiden och där de skjuter på varandra med pistoler och gevär. Jag kunde inte sova på nätterna och var rädd hela tiden.

Så då lämnade jag min man och åkte tillbaka. Jag trodde att eftersom jag är svensk så skulle jag få den hjälp jag behöver. Men tydligen är det inte så. Jag kom till Malmö en morgon och gick tillpolisstationen eftersom jag inte viste vem jag skulle vända mig till. Men jag fick ingen hjälp. Jag har aldrig varit i Malmö förut och känner ingen här. Ingen av min släkt vet att jag är här och jag hoppas att min pappa aldrig får veta det heller.

Jag fick bo på ett hotell de två första nätterna tills måndagen och spenderade mina sista pengar på hotellrummet. På måndag morgon gick jag runt och frågade vart jag måste vända mig fö att få hjälp och några människor visade mig till socialen. Jag tackar dem från hjärtat. Jag hade på mig 50 kg bagage som jag gick runt med.

När jag kom till socialen trodde jag mardrömen var över men det blev värre.
De satte in mig på ett kvinnoboende för KNARKANDE och MISSBRUKANDE kvinnor, och jag är nitton år!
Jag har bott här i en månad nu och kvinnorna här får utbrott hela tiden så jag håller på att svimma av rädsla. Senast igår nån av de hade druckit och gick på andra kvinnor så två blev skadade i huvudet och jag satt i samma rum.
Det var en massa blod och glasskärvor på golvet.
Jag började gråta och skrika och blev riktigt chockad.
Just nu försöker jag hitta ett jobb och lägenhet och försöker få hit min man men det tar tydligen 7-9 månader säger migrationsverket.
Socialen har inte hjälpt mig mycket och det är svårt att hitta i en okänd stad.
Jag mår mycket dåligt och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag skulle vara tacksam om någon svara de och gav mig några råd.
MVH M

miso_92
2011-09-11 17:23

Hej

Vi har valt att redigera ditt inlägg något av anonymitetsskäl. Vi kommer självklart ändå att svara på din fråga i sin helhet.

Att ständigt behöva vara rädd och inte känna sig trygg är otroligt påfrestande och det kan vara svårt att veta hur man ska agera i en sådan situation. Alla drabbas vi någon gång av en händelse som gör att vi känner oss utsatta och behöver stöd. Vi förstår att din situation inte på något vis är lätt och samtidigt framgår det att du kämpar för att ta dig vidare, för att ordna en egen bostad, försörjning och trygghet. Du träffade en man som du ville gifta dig med och gjorde detta, du bestämde dig för att åka tillbaka till Sverige och du tog dig hit och nu söker du boende, jobb och arbetar för att du och din man ska kunna vara tillsammans.

Att som tonåring plötsligt få reda på att en av dem man växt upp med inte är ens förälder måste vara oerhört tungt. Chocken av ett sådant besked blandas självklart med frågor om varför ingen berättat tidigare. Det är vanligt att man känner sig sviken och ensam. Man kan behöva stöd och hjälp med att komma vidare efter ett sådant avslöjande och man kan bland annat vända sig till vårdcentralen där du kan komma i kontakt med en kurator eller psykolog.

Du skriver att kontakten med din biologiska mamma håller på att utvecklas vilket är väldigt roligt att höra. Om du har möjlighet att anförtro dig åt henne och ställa frågor som du kanske inte kan få svar på av din pappa så kan detta vara ett sätt att bearbeta det som hänt. Trots allt det hemska som du varit med om så verkar det ändå finnas ljuspunkter, bland annat att din man ser ut att vara en stor trygghet och en bra person som bryr sig väldigt mycket om dig och hur du mår.

Socialtjänstens yttersta ansvar är att erbjuda tak över huvudet i krissituationer om man inte själv kan ordna detta. Bostadsmarknaden i Malmö är oerhört ansträngd och då det är den enskildes ansvar att planera inför om man exempelvis återvänder till Sverige från ett annat land, så kan det i ett inledningsskede tyvärr bli aktuellt med den form av akut boende som du beskriver. Kanske är det så att du, förutsatt att du följer den planering som gjorts tillsammans med din handläggare, på sikt kan erbjudas någon annan form av boende. Om detta kan du prata med din handläggare. Om du behöver hjälp att söka bostad så kan du vända sig till socialtjänsten i den stadsdel du tillhör för att få stöd eller råd.

Kanske har du redan ställt dig i bostadskö men annars är det ett tips att göra detta för att på lite längre sikt få ett eget boende. I Malmö finns boplatssyd där man skriver in sig på deras hemsida:

https://www.boplatssyd.se/Pages/Start.aspx

Ett annat tips är att även söka bostad utanför Malmö för att öka dina chanser att få ett eget boende. Det finns även olika webbplatser där man kan söka lägenheter främst i andrahand samt som inneboende. Exempel på dessa är Blocket och Malmö högskolas webbplats:

www.blocket.se

https://mah.se/Ar-student/Anslagstavla/Bostad-Accomodation

Utifrån din berättelse så låter det som att du skulle behöva någon form av stödkontakt. Man kan kontakta Kvinnofridslinjen på telefon 020- 50 50 50. Till dem kan man ringa om man vill tala med någon om sina upplevelser eller om det är något man vill fråga om. De som tar emot ditt samtal är socionomer eller sjuksköterskor med stor vana att möta människor i kris eller i svåra livssituationer. De har tystnadsplikt och man kan självklart välja att vara anonym. De kan även informera om öppettider och adresser till olika verksamheter såsom skyddade boenden, juristjouren, olika kvinno- eller tjejjourer. De har också information om de olika verksamheterna erbjuder terapi eller stödsamtal. Mer om dem kan du läsa på deras hemsida:

https://kvinnofridslinjen.se

Utifrån det du berättat så förstår vi att bland annat din pappa och dina farföräldrar och varit väldigt styrande och kontrollerande i ditt liv. Du skriver också att du hoppas att din pappa aldrig får veta att du är tillbaka i Sverige. Vi skulle vilja rekommendera dig att ta kontakt med Embla som är ett skyddat boende för flickor och unga kvinnor i åldern 16-22 år som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Även om skyddat boende inte är aktuellt för dig så kan du ändå ringa dem på telefonnummer 0768 - 91 67 19 och få råd och stöd i det du varit med om. Nedan kan du läsa mer om Embla:

https://www.malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Vald--overgrepp/S…

Om du mår akut psykiskt dåligt så kan du alltid ta kontakt med akutpsykiatrin i Malmö. Telefonnumret dit är 040 -33 80 00. Du kan också besöka dem och mottagningen är öppen dygnet runt. Adressen är: Skånes universitetssjukhus, Ingång 56 (Psykiatrihuset) i Malmö.

Inom Malmö stad så finns det även socialrådgivare som du kan kontakta. En socialrådgivare kan vara ett stöd i svåra situationer samt hjälpa dig med dina funderingar. Du når socialrådgivarna i din stadsdel via Malmö stads växel på telefon 040- 34 10 00 eller via socialtjänsten i din stadsdel.

Vi hoppas verkligen att du har någon nytta av vårt svar och att du fortsätter att kämpa. Vi hoppas också att du tar de kontakter som gör att du kan komma vidare i livet och du får gärna höra av dig igen!

Vänligen

Soctanterna