Skvaller har alltid förekommit och kommer alltid att förekomma så länge mänskligheten existerar. Allvarligt blir det först när myndigheterna tvingas starta utredningar och tvinga sig in i människors hem, efter att ha blivit delgivna "anonyma orosanmälningar", baserade på löst skvaller eller ännu värre, dolda agendor. Alla har vi väl hört uttrycket "det blev en höna av en fjäder".
Blir jag polisanmäld så blir jag förhörd av poliser, utbildade i förhörsteknik. Här får jag reda på vem som står bakom anmälan och vad jag är anmäld för. Vill polisen göra intrång i mitt hem, så behöver dom ett tillstånd för att göra en husrannsakan, vilket i sin tur måste vara utfärdat av en juridiskt utbildad åklagare. Åklagaren fattar sedan, efter förundersökningen, ett beslut om anmälan skall leda till åtal eller inte. Hamnar jag i domstolen har jag rätt till en juridiskt utbildad försvarsadvokat. Här skall rättsväsendet bevisa min skuld och inte jag min oskuld. Detta system bygger på principen om rättssäkerhet.
Blir jag föremål för en "anonym" orosanmälan, så vet jag inte vem som ligger bakom anmälan och varför den är gjord. Sociala myndigheter är till skillnad mot en åklagare, även tvingade att starta upp en utredning, hur orimlig den anonyma anmälan än kan vara. Sociala myndigheter behöver heller inte "något" tillstånd från en högre instans för att göra ett "hembesök". Vem skulle vågar säga nej i detta läge? I denna instans är det jag som skall bevisa min oskuld och detta utan rätt till ett juridiskt ombud. Detta system bygger inte på principen om rättssäkerhet.
Rättssäkerhet skapar trygghet och är därför en av grundpelarna i en demokrati. Ett samhälle som styrs av anonymt angiveri, där man själv alltid måste vara beredd att bevisa sin oskuld, oavsett anklagelser, skapar nog hos de flesta en känsla av rättslöshet.
Otrygg tvåbarnsfar.